Imponerande. Och stressande.
Jag skyller på att jag har dålig språkstimulans eftersom Vilma ofta brukar poängtera ”att vi pratar svenska, mamma!” när jag försöker tillföra lite engelska i hennes vardag.
Fast jag har örnkoll på ”babycino” (cappucino för barn som består av varm mjölk med lite choklad på toppen) och ”flat white” (lite mindre mjölk än en latte). Och det finns faktiskt sammanhang då dessa uttryck är väl så bra att kunna.
(På bilden poserar tre böta, men glada aussisar efter strandlek i söndags.)
2 kommentarer:
Oja, oja. Bara för att man lyckas på ett område så är det väl inte sagt att man alltid skall lyckas med allt.
Än en gång så njuter vi av dina bloggar. Jag skickar i pappersformat till Essan-Bessan, det vore väl magstarkt att kräva att hon skall skaffa en dator för att läsa om hur det är där nere!
Hon ringer och bekräftar att hon läst bloggen och tycker det är super att få ta del av vardagarna och hon säger alltid att " nu har jag varit i Australien och hälsat på"!
Pok
Pom
Helt korrekt! Och blir det kex på badrumsväggarna eller ett land som heter Japany så må väl det vara.
Kaffet är gott till tusen!
PoK!
Skicka en kommentar