Ofrivilligt barnarbete

Vilma och jag satt och åt frukost. Idag var hon Ronja Rövardotter och hon var åtta år. Och eftersom hon var åtta år så hade hon såklart tappat åtta tänder. Glasklar logik.

När frukosten var klar ville Vilma resa sig från bordet och gå – utan att duka ut. Jag protesterade och sa att hon var tvungen att göra det.
– Men mamma, jag är ju ett BARN!
– Jaha?
– Barn gör inga tråkiga saker. Det är vuxna som gör det.
– Jahaja. Men i så fall skulle ju inte heller jag göra det för jag är ju ett barn till mormor och morfar.

Vilma tittade skeptiskt på mig och log skevt.
– Äh, du ser ut som en vuxen!

(Och ja – Vilma var tvungen att plocka undan efter sig.)