Är fortfarande still

Idag var det Vilmas tur att komma med ett svengelskt ord, och det på cykeln på väg hem från dagis – jag bakom styret och Vilma i barnstolen. Det var på håret att hon kunde tråckla sig ner i barnstolen eftersom hon växer så det knakar. Och jag lovar, det är stor skillnad mellan en tvååring som förflyttar tyngden än åt höger och än åt vänster jämfört med när en femåring gör det.

För att vi inte skulle hamna i diket bad jag henne sitta still och försökte förklara för henne att eftersom hon var så stor så blev det liksom så stora rörelser.

Det var då hon kläckte det.
- Men jag kan still sitta i den.
- Vad sa du?
- Jag kan still sitta i den i alla fall!

Jag förstod fortfarande inte. Ordföljden var mer än lovligt tokig. Vilma insåg att jag inte riktigt greppade det hon sa och jag kunde nästan höra att hon tänkte så det knakade. Till slut sa hon:
- Jag kan FORTFARANDE sitta i den.

(För övrigt fanns det mycket att önska vad gäller min kondis. Fyra veckors förkylning sätter sina spår.)