Medan jag flåsade varvet runt spelade Jonas och barnen basket. Eller rättare sagt, Alvin och Jonas spelade. Vilma tyckte det var för svårt och dessutom var det INGEN som passade till henne, berättade hon när jag kom till skolgården. Alvin var däremot i sitt esse.
Därefter väntade ett par härliga timmar hemma hos våra svenska vänner Björn och Kristina tillsammans med ytterligare ett svenskt par. Vi satt i den gassande solen och förundrades över hur skön den australiensiska vintern är (minus inomhustemperaturen nattetid). Den utlovade kallfronten verkar ha gått upp i rök, men den sörjer vi såklart inte.
En av dagens höjdpunkter var Jonas danslektion med Vilma. Jag konstaterade nämligen att ingen av barnen verkar har fått ärva någon endaste liten rytmkänsla, men Jonas tyckte jag var alldeles för negativ – dessutom tyckte han att det låg på mitt ansvar att piska upp den lilla rytm som eventuellt slumrar i deras kroppar. Efter att ha genomfört en liten danslektion med Vilma tyckte han nog visst att det fanns någon liten dold talang.
En annan höjdare var familjedrabbningen i Blokus. Det var familjen Dahlström som introducerade detta spel för oss, och sedan vi köpte det är vi fast. Jonas och jag har långa drabbningar om kvällarna. Det står ungefär 28-1 till honom.
3 kommentarer:
Lovisa och jag undrar vad du menar med svininfluensan???? Ni har väl inte varit drabbade? Kram.
Med allra största sannolikhet: jo. Svininfluensan är nämligen den mest utbredda influensavarianten här, så enligt en artikel jag läste nyligen så är det högst sannolikt att den influensan man drabbas av är just svininfluensan.
Så, man överlever - men den där hostan sitter i för evigt tror jag. Vaknar av att jag hostar. Barnen verkar helt återställda. Jonas klarade sig tack vare sprutan han tog.
Kram!
Oj, det var skönt att höra att ni klarade er så bra. Här hemma är det ungefär lika med döden fortfarande. men influensavirus är på gång och jag ska se till att hela familjen sticks med nålen. Var så säker. Hälsa alla små grisar! Kram.
Skicka en kommentar