Tennishögtid

Tajbrejk, sörv och sätt. Säger bara det, efter alla timmar framför TV:n och Australian Open så har jag blivit ett fulländat tennisproffs! Jonas och jag sitter och ouch-ar och aaah-ar oss genom matcherna och jag passar på att finslipa mina kunskaper genom att fråga Jonas om ett och annat domslut.

Alla grabbar har hittills sett ut som de är urkarvade ur en enda stor muskelmassa. Tjejerna är inte direkt mindre bitiga även om det till vår förvåning faktiskt finns en och annan som ser helt normal ut, ja nästan så att man kan ana en liten mage under den sponsrade tröjan. Men det mer alldagliga utseendet är bara till för att förvirra motståndaren, om ni frågar mig. De klappar ändå till bollarna med en ryslig hastighet och styrka.

Jonas och kusin Johan spelar tennis en till två gånger i veckan. Fram tills nu har mitt intresse i det hela varit att få höra vem som vann. Vägen till själva segern – eller ibland förlusten – har liksom inte varit så intressant. Men nu, nu är det andra tongångar som gäller. Nu KAN jag ju tennis! Så därför har jag utannonserat min roll som åskådare nästa gång kusindrabbningen går av stapeln. Jag ser fram emot att få se tennis på Australian Open-nivå på kårten runt hörnet!