Förutom det praktiska måste vi ju hinna med det sociala livet också. Kalas för Vilma (fyller sex i morgon = bull- och tårtbak) och avskedsfika med tillhörande lek för båda barnens klasser, middagar och kaffestopp – ja, det går i ett. Jonas skulle säkert gärna addera att han faktiskt fortfarande jobbar mitt i denna röra. För att hotta till det ytterligare så har jag även bakat in ett akut tandläkarbesök med inplanerad uppföljning och träff med naprapatens helande akupunkturnålar. Skulle vilja hinna med att kolla en hudförändring också.
Och tro inte att barnen har taggat ner på skolfronten – icke sa Nicke. Alvin håller i detta nu ett föredrag om Uluru, läxböckerna pockar fortfarande på hans uppmärksamhet och även Vilma tar hem böcker och lappar med ord som hon ska träna på. Simning, fotboll och dans därtill – håhåjaja!
Nu ska jag leta reda på en prisvärd fönsterputsare som en gång för alla kan ta bort resterna från den röda sandstormen, som vi hade för ett år sedan, på de fönster som kräver en stege. Städribban har definitivt sänkts under två år i hyrt hus. Men det kan väl ändå inte gälla våra hyresgäster?
1 kommentar:
Cilla du är en mästare i ämnet "LIFE IS FOR LIVING" där även stressiga, emotionella avsked ingår.
Skicka en kommentar