Sydney o'hoj!

Möra och trötta. Ja, det är vi alla efter en hel dag på havet (även om barnen verkar betydligt piggare än Jonas och jag – varför är det alltid så?). Med rågade kylväskor och diverse badprylar så äntrade vi motorbåten som Alvins bästis Jacks familj har i sin ägo.

Vi började med att åka in till Sydney, förbi operahuset och under Harbour Bridge. Känns fortfarande lite overkligt att se dessa Australienikoner ”livs levande”. Därefter hoppade vi iland vid Sydneys mest prestigefyllda yachtklubb, där Andys pappa är medlem, för kaffepaus och båtspan. Här känns den pågående ekonomiska krisen extremt avlägsen, om man så säger.

Vidare till en vik som hade lockat till sig massvis med båtar. Det finns överlag väldigt många båtar som håller till på en relativt liten vattenyta, så den som när en dröm om att få ligga och guppa ostörd i en naturhamn här kan bara glömma det – to busy. Tvärtom var det som att köra på autobahn – Andy var tvungen att hålla tungan rätt i mun för att inte krocka med någon av de andra båtentusiasterna.

Kastade ankar, badade (barnen och Andy – vi andra skyllde på allt möjligt eftersom vattnet var ganska kallt här ute) och intog lunch. Visslade till oss glassbåten som kom med iskall förtäring. Kaffebåten var ute på annat håll.

Därefter kastade vi i en stor badring som hade handtag på sidorna och en botten som satt fast i själva ringen. I den hoppade två själaglada pojkar som fick åka efter motorbåten. Som vattenskidor fast utan skidor. Typ.

Trötta och nöjda åkte vi sedan hem igen (och barnen fortsatte att bada i poolen).

Som den landkrabba jag är känner jag fortfarande hur kroppen gungar... Skepp o'hoj!