Det finns en underbar sketch som Kvarteret Skatan har gjort i vilken David Batra berättar för Johan Glans om en så bra film han såg på tv som handlar om en internatskola i Sverige. Han drar i stora ordalag handlingen och Glans nickar igenkännande.- Ja, du menar ”Ondskan” av Jan Guillou.
- Näe, så heter den inte.
- Jo, men är det inte den med Andreas Wilson i huvudrollen. Alexander Skarsgård är med också och spelar bad guy.
- Jo, just den! svarar Batra.
- Ja, men då är det ”Ondskan” du menar.
- Neej, den heter inte så.
Och sedan rabblar Glans upp fakta på fakta och Batra nickar instämmande, men att filmen skulle heta ”Ondskan” håller han inte med om. Till slut hämtar Glans tidningen och slår upp tv-tablån ur vilken han läser högt att igår klockan 20.00 visades ”Ondskan” i SVT2, men trots det vidhåller Batra att nej, det stämmer inte att filmen som han såg heter ”Ondskan”.
Glans är vid det här laget så frustrerad att han nästan går upp i limningen.
Lite av den känslan kände jag idag när jag och Vilma förde en konversation kring vilka dagar hon går på dagis nu för tiden. Hon har nämligen bytt från torsdagar och fredagar till onsdagar och torsdagar. Kompisen Stella, däremot, går på tisdagar, onsdagar och torsdagar.
Under bilfärden till Stella, där hon nu är och leker, pågick en motsvarande ”Ondskan”-dialog fast istället var det de olika dagarna som bollades fram och tillbaka.
Frustration var bara förnamnet.
2 kommentarer:
Envishet. Vad är det? Har faktiskt svårt att stava till det . . . .
Apropå envishet så envisas dotra i denna stund med att Katten Gustaf för gosedjuren - på kattspråk.
Mjau, mjau, mjau...
Skicka en kommentar