Klarsynt dumhet

Allt som oftast kommer man på de smarta, dräpande kommentarerna för sent. Jag kan gräma mig länge över en outtalad kommentar, men faktum är att jag såhär en timme senare fortfarande inte har kommit på den bästa formuleringen.

På väg till Alvins skola strosade Vilma och jag genom kyrkogården. Det är nedslående att se tomma ölflaskor och söndersparkade gravar, och jag vet att kommunen har på förslag att sätta upp ett högt plank runt kyrkogården så att åtminstone de nattliga vandalerna hålls utanför. Alvin och Vilma är strängeligen tillsagda att inte hoppa på någon grav utan istället gå på gräset via gångarna som finns.

Bäst som vi gick där, Vilma och jag, fick vi syn på en pappa och hans två små barn ett tiotal meter ifrån oss. Pappan stod lugnt och tittade på när hans pojkar KLÄTTRADE UPP och HOPPADE mellan gravstenarna.
- Akta så ni inte trillar, var hans enda kommentar till dem.

Jag försökte mig på en rejäl bläng mot pappan, men han fullkomligt ignorerade oss. Vilma ryckte mig i handen och påpekade att det ju var förbjudet att klättra på gravarna! Tillsammans gick vi och förfärade oss över det inträffade.
- Barnen har tydligen inte fått lära sig att man inte får göra så, sa jag.
- Näe, men pappan borde väl veta det, svarade Vilma.

Efter en sekund tystnad sa hon:
- Fast han kanske är dum i huvudet.

Jag veeet att man inte bör uppmuntra en sådan kommentar, men den var klockren och troligtvis helt sann, så jag instämde. Han är helt klart dum i huvudet!