Det finns säkert en uppsjö anledningar att tro att jag är knäpp i huvudet. Men frågan är om inte det tydligaste tecknet är min oförmåga att låta filten och kudden i Vilmas dockvagn ligga huller om buller. Jag bara måååste bädda den!Då det begav sig minns jag att syrran, enligt mitt tycke, inte hade samma förmåga att ta hand om sina dockor som jag. Liksom inte riktigt omhuldade dem med kärlek och pysslade om dem. Hennes dockors frisyrer såg alltid taffligast ut, egenhändigt klippta som de var, och hade dockan tur fick den ha själva regnfodralet som täcke. Mina låg alltid med sina fina lockar på uppuffade kuddar under noggrant instoppade täcken.
Det var sjukt redan på den tiden. Hur knäpp är jag som dels avslöjar min knäpphet och dels tvångsbäddar Vilmas dockvagn? Dunderknäpp.
Det jag EGENTLIGEN skulle skriva i det här inlägget (innan jag var tvungen att stanna och bädda dockvagnen som jag snubblade över och alla minnen bubblade upp) var att Vilma slog alla rekord och simmade tolv (12) längder i poolen! Tolv gånger sju blir 84 meter det!
Vilket rekord!!!
5 kommentarer:
Har ni bra kognitiva terapeuter i Australien? Kan de fixa städnojan också? ;-)
Grattis Vilma! Nu har du slagit din mamma. När hon var i din ålder så kunde hon visserligen simma, men inte så långt.
Hahahaha! Städnojan är bortstädad. Knastrar härligt under fossingarna just nu.
Ge Vilma ett halvår till och hon slår mig här och nu!
Du kanske är lite skendräktig?
Skicka en kommentar