Så fort det kom lite rockigare låtar med tung trummatta och en faslig massa gitarrer såg jag ett mönster hos Jonas; han började spela luftgitarr medan han sjöng med. Jag skrattade hjärtligt åt det och tyckte att det var en blandning mellan sött och lite småtöntigt.
Skrattet fastnade i halsgropen då jag insåg att ”mina” betydligt släpigare låtar resulterade i att telefonen som låg bredvid mig plötsligt fungerade som mikrofon.
1-1 i lördagskvällens anti-cool-musikuppvisning i Sydney.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar