Spetälskan fortsätter att hålla oss i sitt grepp. Alvin har nu också ett par sår, om än ljusår från Vilmas köttiga. Jag har en rackare på benet som kliar som attans och som vägrar läka. Barnen har fått penicillin. Inte jag, för det är inte så vanligt att denna bakterie förs över till vuxna, även om det är glasklart att det är ett sådant sår jag har. Någon som hajar den logiken?Läkaren skojade om att de kanske borde ha någon slags vip-klubb för sådana som jag, och på apoteket frågade farmaceuten om jag möjligtvis inte hade varit och hämtat ut en just sådan medicin som jag återigen hade recept på. Jodå, det är kul nästan jämt.
Medan Götlaborgsborglinarna idag njöt av de salta vågorna vid Manly beach, ägnade sig tre fjärdedelar av Lidingöborglinarna åt att åka rullskridskor. Vilma fick äntligen ett par egna, något hon var omåttligt nöjd över. Alvin swischade galant fram på sina, medan Jonas gjorde en dubbel mollbergare i bakåtpik och föll handlöst på ryggen, rätt på den stora systemkameran. Mest gissel blev det över den spräckta solskärmen (eller vad det kan heta) och inte fullt så mycket över den blödande armbågen eller justerade ryggraden. (Till protokollet ska föras att det var ett hjul som hade havererat på hans ålderstigna rullskridskor – det var inte akrobatens konster det var fel på.)
Dagens höjdare var knapptryckningen som Jonas gjorde på allas begäran, vilket resulterade i att vi efter påsk sätter oss på planet och far till Nya Zeeland – igen! Denna gång ska vi upptäcka nordön. Det ska bli overkligt roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar