Tillbaka igen

Nu är det över. Slut. Färdigt.

Vårt liv i Australien har sedan i söndags kväll övergått från verklighet till minne; inga fler flat whites (som latte fast med lite mindre mjölk) framtrollade av Miles, inga fler salta vågor (inklusive oroligt hajfen-span), inga fler utmanande och utvecklande yogaklasser med min härlige yogalärare och hans indiska plingplong-piano, inga fler rafflande tennismatcher mellan Jonas och kusin Johan, inga fler volter i poolen, inga fler färder i Eco Diablon, inga fler jobbpendlingar med färjan förbi Operahuset, inga fler fotbollsmatcher i Brookvale Chargers matchtröja och inga fler danslektioner för miss Jennifer.

Istället så blir det svensk färskpotatis, två års eftersatt trädgårdsskötsel, sökande efter svenska uttryck (det är BARNEN som har fått Dolph Lundgren-syndrom), doften av svensk sommar (litet minus att Jonas har fått tillbaka sin gräsallergi!) och efterlängtade möten med familj och vänner. Och det är minsann inte fy skam det heller – tvärt om!

För övrigt så håller Jonas och jag tummarna för att inte någon i familjen råkar ut för en olycka och behöver uppsöka läkare inom den närmaste månaden. Den som tror att kvarnarna på Skatteverket mal i raketfart tror fel; det tar nämligen mellan två till fyra veckor innan vi är folkbokförda igen, så fram till dess så har vi inga giltiga personnummer och kan därmed inte avnjuta samma sociala trygghet som alla ni andra. Känns inte så lite snopet.

För att göra inträdet i svenskt Svenssonliv än mer utdraget så slutade vårt första besök på Skatteverket med att en väktare blev knivhuggen. Polispiké och ambulans kom och alla vi som befann oss i byggnaden släpptes först inte ut. Två timmars väntan resulterade i att vi fick gå därifrån med oförättat ärende. En och en halv timmes väntan idag resulterade i nya blanketter som ska skickas in så snart som de första blanketterna landar i brevlådan. Det är kul nästan jämt.

I skrivande stund letar Jonas efter bil (bilköp med tillhörande försäkring utan giltigt personnummer blir en delikat uppgift att ta itu med) medan jag fixar och trixar hemmavid. Barnen är outsourcade till syrran. Första lasset med kläder och leksaker kommer förhoppningsvis i slutet av veckan. Möblerna och resten av vårt materiella liv landar om två månader.

Jaa, ni…. Tiden är nu även inne för att avsluta vårt äventyr i ord och bild, och eftersom en bild säger mer än tusen ord så blir sista inlägget lite bilder från vårt sista resstopp Hong Kong.

Ta vara på livet – och kör så det ryker!
Cilla, Jonas, Alvin & Vilma