Jag som hade tänkt skriva ett riktigt utförligt inlägg om sommaren som har kommit med buller och bång nu när höstregnet intagit Sverige (under mina väna lockar döljer det sig ett par mörka horn), vaknade i morse av ett trivsamt trummande mot rutan. Så sövande så det inte var klokt – för alla utom för Vilma som tyckte att klockslaget fem var en bra tidpunkt att börja tisdagen på. Jublet från Jonas och mig visste inga gränser…Kan någon påminna mig – när börjar barn att sova längre om morgnarna? Minns inte när Alvin gick över till ”vanligt” sovmönster, det vill säga om man lägger sig sent på kvällen så sover man längre på morgonen.
Vilma påminner om dig, Eva, när vi var ute och reste. För er andra kan jag berätta att Eva hade en aldrig svikande förmåga att ”ställa en inre väckarklocka” om vi hade en tidig tid att passa. Det sista hon sa innan hon somnade var:
- OK, klockan 6.30 då.
Och tror ni inte att hon vaknade halv sju morgonen därpå?
Ja, utom den gången då vi verkligen var tvungna att åka med en buss mitt ute i tjottaheiti som skulle ta oss till en färja som bara gick några få gånger i veckan. Den gången sussade vi gott alla tre (syrran hade anslutit), vilket resulterade i en nattlig liftning med ett gäng grabbar. Både Eva och jag somnade och lämnade en klarvaken – och skräckslagen – syster vaken som var säker på att grabbarna skulle köra ut oss i skogen, råna oss och skära upp oss i småbitar.
Well, Vilma har en konstant inställning på ”alldeles för tidigt” i sin lilla kropp. Inte konstigt att hon somnade före maten, och sussar så sött nu. Stackars mig som får en egen timme mitt på dagen... Lite regn när man läser en bok är faktiskt inte så illa.
PS! Vi kom fram till färjelägret så säkert som bara den.
4 kommentarer:
Äpplet faller inte så.........
Minns att jag vissa veckodagar satt i sandlådan med dig kl. 06.30Grannar på gården som var på väg till sina jobb sneglade misstänksamt på oss. Förstår inte att det var så svårt att få kontakt med grannarna. Jo, kanske förresten...
Sov gott Vilma!
Haboborna
Det är helt klart för lite Thimgrengener i släkten!
Försöker läsa in mig på ett par veckors missade bloggar från dig. Det är alltid lika roligt... och så hade jag kommit me på ett hörn också! Ja tänk vad vi var med om på den resan.... lite naiva kanske men det gick ju bra och det var ju en fantastisk upplevelse! Bävar för att de små någon gång kommer på att dom ska göra något liknande....
I morse ställde jag faktiskt in mig på att gå upp och träna kl 06.00... och tänk 05.59 slog jag upp mina blå, så det fukar ännu!!!
Hahaha!! Förmågan är kvar - otroligt!
Såklart får inte barnen resa omkring som vi gjorde - det är ju livsfarligt! Inte utan att lilla mamma hänger med i alla fall.
Kram!
Skicka en kommentar