Simmarnas konung

Lika fruktad och ångestladdad, lika efterlängtad och prestigefylld är skolornas Swimming Carnival då årskurserna tre till sex får visa sina färdigheter i simbassängen inför föräldrar och varandra. Alla simsätten finns representerade och de mest talangfulla ställer dessutom upp i 200 meter medley. Och tro mig, detta är stort.

Simklubbarna drar in en extra hacka sista veckan på lovet då de erbjuder barnen extra simträning så att de ska vara väl förberedda inför vad som komma skall. Många har dessutom tagit sina barn till 50-meterspoolen i Manly så att de ska kunna öva på plats.

Vi svennebrakare tar det hela med ro. Eller…?

När vi fyllde i lappen, där vi bland annat fick kryssa i hur duktiga våra barn är på att simma, pekade Alvin uppfordrande på den bästa rutan ”strong swimmer”. Nog för att VI tycker att han har utvecklats och dragit om både Jonas och mig i de flesta simsätt så räknas kanske inte direkt Alvin som en ”strong swimmer” jämfört med australiensarna som har simmat ända sedan fostervattnet. Men jag ville å andra sidan inte knäcka honom.
- Men du, tycker du inte att ”average swimmer” kanske passar dig något bättre? Vad ska annars Jack fylla i som ju faktiskt går i en klass över dig på simningen?
Alvins finger fortsatte att peka uppfordrande.
- Jag är en ”strong swimmer”.

Jag suckade tyst och kryssade i den önskade rutan, men precis innan jag lade ner lappen i ett kuvert med de tillhörande fyra dollarna kryssade jag även i rutan ”average swimmer”. De ansvariga fick tolka detta bäst de ville.

Nåväl och förty, detta härliga självförtroende hängde med ända fram till startblocket – och ända fram till mållinjen (eller vad det nu kan heta på simspråk).

Först ut var crawling, eller freestyle som det heter här. Alvin kastade sig ut i en tjusig dykning efter att startsignalen ljöd för att därefter simma för glatta livet hela 50-meterbanan fram. Han var otroligt nöjd med sin fjärdeplats (av fem eller sex tävlande).
- Yes!

Därefter ställde han upp i ryggsim. Jag tyckte att han var tuff som gav sig på det simsättet – det är inte direkt det han brukar öva på i poolen.

Han simmade och simmade och simmade. Lite härsan och lite tvärsan, och med allt tröttare rörelser. Jag gick bredvid och hejade på med kameran i högsta hugg. Väl framme – och en bra bit efter de andra – tittade han glatt upp över kanten:
- Hur kom jag????
- Du var superbra! Och kom… nog sist. Otroligt duktigt att du ställde upp!
- Ja, jag trodde egentligen att det skulle vara bröstsim.

Bästisen Jack hoppade över bröstsimmet eftersom han inte tyckte att han var tillräckligt duktig. Alvin deltog segervisst. När de 50 metrarna närmade sig sitt slut var det trötta armar och ben som förde honom framåt. Han blev överlycklig över sin fjärdeplats.

Och självförtroendet var på topp.
- Mamma, jag ska ställa upp i fjärilssim också!
- …coolt! Men du vet att 50 meter fjärilssim är JÄTTELÅNGT.
- Jag vet.

När det var dags för de barnen som skulle simma fjärilssim att ställa upp sig såg jag hur Alvin och Jack satt kvar. Jag gick bort till dem.
- Ska du inte simma nu?
- Näe. Jag har redan simmat 150 meter, det får räcka.

Det är en trött, men mycket belåten liten kille som sitter i badet nu, och som troligtvis kommer att somna så snart huvudet läggs på kudden ikväll. Vilken insats!