lördag 31 januari 2009

Kontrasternas hus

Ute är det mörkt. Dörren till terrassen står på vid gavel. Klockan närmar sig halv tolv på lördagskvällen. Det enda som hörs är det svaga suset från palmbladen, syrsornas sång och stilla jazzmusik. Bredvid mig står en kopp the.

Huset har gått från att vara fullproppat med människor, leksaker lite överallt, högvis med badkläder på tork och alltid någon att prata med – till dess totala motsats; Alvin övernattar hos kompisen Jack (han ville också åka tillbaks till Sverige idag när Karlbergs reste), Jonas sitter på planet från New York och Vilma sussar. Med andra ord sitter jag här mol allena. Lite ensamt, men också rofyllt.

Hemma i Svedala laddar nästa gäst inför den långa resan. På måndag kommer Jonas mamma hit.

Men nu ska jag också krypa till kojs. Min sängkamrat vaknar trots allt i ottan, och det finns ingen annan än jag som kan gå upp och laga lite välling.

5 kommentarer:

Unknown sa...

Tänk vad lika, men ändå så olika.... Här sitter jag med en kopp thé, ensam på Tallrisstigen. Ett mycket tunt snötäcke lyser upp parken utanför, och solen kämpar för att tränga igenom envisa moln. Det börjar bli ljusare, fåglarna kvittrar och våren är nog på väg till slut. Resten av familjen är på olika aktiviteter, och jag njuter av lugnet samtidigt som jag längtar. Alltid så! En annan likhet är att jag nästa vecka slutar på jobbet. Nu ska jag landa i mig själv, utvärdera och sedan gå mot, förhoppningsvis, nya utmaningar i livet. Känns oerhört befriande. Så nu ser jag fram emot tätare kontakt med likasinnad! Kram från Eva-Lotta.

Cilla sa...

Så ska det låta, Eva-Lotta!
Vill höra mer i ett mail (cecilia@jamenvisst.se).

Måste bara få använda den slitna klyschan; carpe diem!

Hälsa alla.
Kramar!

Lina sa...

Låter ju som om du har det ganska bra... KRAM

Cilla sa...

Och Lina - är ruskigt nyfiken på hur flytten gick!

Kram!

Lina sa...

Hej hej,

Det har gått hur bra som helst. Det är UNDERBART att bo i detta vackra hus. Tänk vilket privilegium... kan knappt fatta att det är sant. Enda nackdelen som jag har kommit på är möjligen att jag inte vill åka hemifrån - någonsin.... Du måste komma och hälsa på när du är tebax i Svedala.

KRAM