Fotbollschamp och prylkrängning

Min enormt trötta hjärna ber mig att berätta om dagen på följande vis: Idag. Spelade. Alvin. Sin. Sista. Match. Lyckad. Därefter. Hade. Vi. Garageförsäljning. Lyckad.

Men mitt hjärta vill vara något utförligare, och eftersom det brukar vinna kampen så manar jag på fingarna så tangentbordet ryker.

Som alltid börjar lördagsmorgnarna tidigt för vår del (ja, ja Måns – du vinner stort!) eftersom vi måste bege oss hemifrån strax före åtta för att hinna till veckans fotbollsmatch. Det var en extremt trött mamma som låtsades vara en extremt pigg mamma (vi var på avskedsmiddag i går hemma hos några vänner) som körde sonen till matchen medan Jonas och Vilma stannade hemma för att förbereda dagens garageförsäljning.

Gissa vem som gjorde lagets enda mål? Jo, samma pojke som efter matchen ÅTERIGEN tilldelades priset för matchens lirare. Det var en rörd Alvin som tog emot pokalen och avskedspresenterna som lagkamraterna överlämnade. På hemvägen satt han tyst, och på frågan om hur det kändes svarade han att han inte ville åka hem till Sverige, utan fortsätta att spela i samma lag som han gör nu. Man märker att hemflytten blir allt mer påtaglig för honom, och han har gått ifrån idel toner i dur till att säga att han inte riktigt vill flytta till Sverige (jag laddar mentalt inför stora gråtkalaset då avskedet med bästisen Jack blir ett faktum…).

Medan jag hejade mig hes på Brookvale Charges så öppnade Jonas dörren för några väl tidiga loppisfyndare som på ett närmast oförskämt vis uttryckte sin stora besvikelse över att de inte fick titta på våra saker redan vid åttarycket, trots att det i annonsen stod att försäljningen skulle börja klockan 12. Men de fick vackert återkomma.

Tio i tolv öppnade vi garagedörren som vetter mot gatan och började bära ut våra prylar. Som genom att trollslag dök ett femtontal personer upp i samma sekund och började rycka i dem. Rean blev allt mer generös ju mer tiden fortskred och till slut hade vi lyckats kränga av riktigt mycket, även om några av de ”givna” succéerna förblev osålda (Cilla: grästrimmer. Jonas: skidor). Well, vi är väldigt nöjda med resultatet = mindre prylar och fyrahundrafemtio dollar rikare.

Dagen avslutades med en middag hemma hos familjen Ross, och fyra borglinare kollar nu i kors av trötthet. Faktum är att det var några minuter sedan jag hörde Jonas stämma inifrån sovrummet. Jag tror inte att de hann komma till slutet av boken.