Skräpavyttring

Idag genomfördes Operation Förberedning. Allt skräp som vi inte ens försökte sälja på garageförsäljningen hämtades upp av svenske Lars i hans lastbil. Batterier och glödlampor ackumulerade under två års tid hamnar förhoppningsvis på rätt ställe (jag erbjöd mig att ansvara för dessa, men Lars lovade att han skulle ombesörja rubb och stubb enligt konstens alla regler).

Inte bara garaget är välsopat som ett parkettgolv; poolstaketet i glas, som inte har tvättats på två år, skiner nu så vackert att jag befarar att lågtflygande papegojor kommer att bryta nacken mot glaset.

Dessutom har jag tömt skafferiet och det mesta i kylskåpet. I egenskap av rensarmästarinna blir jag alldeles knäsvag av att hitta burkar och flaskor vars innehåll passerade bäst före dagen för ett år sedan. Urk!

Annars är vi väldigt nöjda med vår avskedsdrink som vi hade igår för alla vänner. Drygt femtio barn och vuxna kom förbi för att säga hej då, vilket såklart var rörande. Vilma som hade lyckats få feber kvällen innan (man KAN bara inte ställa in med inköpt mat och dryck upp över öronen, så det fick bli en liten alvedonhutt strax innan gästerna kom…) gick efter en stund omkring och önskade att alla skulle gå hem.

En timme efter att den sista gästen gått kunde ingen ana att det hade varit fullt pådrag i huset. Det enda som skvallrade om kalajset var de än mer trinda dammråttorna. Dammsugaren sålde vi i lördags förmiddags.

I morgon kommer flyttfirman och packar ihop allt. Vi har två hela dagar kvar av våra drygt två år i Sydney. Att säga att vi har blandade känslor är inte att säga för mycket.

(Kan hålla med om att matutbudet ser lite fjuttigt ut på bilden, men då ska ni veta att köksön dignade av läckerheter.)

(Varför kände jag mig tvungen att försvara bilden???)