Två års milstolpar

Jag talar för hela familjen när jag säger att vi för alltid kommer att vara tacksamma, ja närmast malliga, för våra två upplevelserika år i Australien. Skulle minnet svika oss när vi sitter och klapprar med lösständerna på hemmet om vilka år som vi egentligen bodde där, så finns det en hel del händelser som vi kan gå tillbaka till, händelser som finns inpräntade i varenda australiensare för all evig framtid (och eftersom mitt minne redan nu är något diffust i kanterna kan jag inte svära på att jag räknar upp milstoplarna i kronologisk ordning.)

Branden i delstaten Victoria:
Landssorg utlystes till följd av bränderna som härjade i delstaten Victoria, inte långt från mångmiljonstaden Melbourne. Många dog och ännu fler förlorade allt de ägde. Även vi har känt doften av skogsbrand vid ett par tillfällen, även om röken från Victoria inte nådde ända hit.

Svininfluensan:
Människor som hade besökt länder som Japan och Mexico var tvungna att passera en värmedetektor på flygplatserna innan de tilläts komma in i landet – allt för att förhindra spridningen av viruset. Vi var tvungna att skjuta upp semestern till Melbourne eftersom såväl barn som vuxna skulle hålla sig hemmavid – verkligen i karantän – upp till två veckor efter ett besök i staden med omnejd.

Det röda sandmolnet:
Miljontals ton röd sand från Australiens outback virvlade in över New South Wales och färgade hela Sydney röd-aprikos. Första tanken som slog oss när vi vaknade den morgonen och upptäckte det märkliga skenet var att en skogsbrand härjade på gatan. Spår av det finkorniga dammet kan fram till på måndag betraktas på barnens och gästrummets fönster (sedan trollar fönsterputsaren bort det).

Ovanligt många hajattacker:
Plötsligt inträffade den ena hajattacken efter den andra – varav den mest uppmärksammade var den där en militär som höll på med något dykuppdrag, ett löst stenkast från operahuset, blev attackerad av en bullshark. Han överlevde, men får numera klara sig med ett ben mindre. Min hajfobi har gått om spindelfobin, men har ännu en bra bit kvar till rädslan för krokodilerna (som tack och lov inte finns i New South Wales). Litar inte ett dugg på de där urtidsvarelserna!

Första kvinnliga premiärministern:
Ja, det inträffade faktiskt idag! Störtdykande väljarsiffror och massiv kritik fick nuvarande premiärministern att lämna sin post till förmån för vice premiärministern som är kvinna. En främmande kvinna kom fram till Vilma och mig på väg till skolan och berättade för Vilma att det idag var en stor dag för mig och henne själv, samt för resten av den kvinnliga befolkningen – detta var dagen då landet för första gången i historien skulle ledas av en kvinna.

Familjen Borglins milstolpe för dagen var att första flyttlasset lämnade 5 Brisbane Street.