Det var faktiskt inte jag. Säkert!Nog för att Lena hittade källan till alla läbbiga larver och småflugor (varning för öppnade rispaket och skorpsmulepaket som verkar vara lördagsgodis för krypen) – men mitt värsta raseri hade gått över och jag gick lugnt och sansat och slängde dem i soptunnan.
Men nu när jag vaknade och öppnade terrassdörren kände jag den omisskännliga doften av – skogsbrand!
Sarah har tidigare berättat att man ofta sommartid känner röken av skogsbränder och till och med att sotflagor kan komma nedsinglandes i trädgården. Ellis mamma Fiona var här igår och plockade upp Ellis som hade följt med Alvin hem från skolan. Hon berättade att när hon bodde på vår gata (det är bara Ellis pappa som bor här nu) så kunde de se brandröken i fjärran från sin trädgård – den som ligger vägg i vägg med vår.
Alvin blev först lite orolig när jag berättade om skogsbranden någonstans långt härifrån. Lugnade honom och sa att det INTE var vårt hus som brann. Efter att ha stått och spanat mot skogen i horisonten andades han ut och sa:
- Men det är faktiskt ingen fara ifall det skulle brinna i vårt hus. Vi har ju poolen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar