Krokodilgap och toainvasion

Så har vi då för tredje gången varit uppe i tropiska Queensland. Lika härligt varje gång man kliver ut ur planet och känner den fuktiga värmen fullkomligt slå emot en.

Denna gång hade vi hyrt ett hus i en ort som heter Noosa. Inga byggnader tillåts vara högre än tre våningar och butikerna som kantade huvudgatan var av det flådiga slaget. Snyggt och prydligt, skulle man kunna summera intrycket av orten.

Naturen låg inpå knuten och en av dagarna fick vi äntligen syn på en vild koala som satt i ett träd och sussade. Samma dag såg vi några delfiner nyfiket simma omkring några surfare och dagen dessförinnan såg vi några kängurur som lite lojt betraktade några golfspelare på en golfbana. Enligt Jonas är kängurur en ganska vanlig syn på golfbanor. Gissar att greenen smakar extra gott. Eller så är de helt enkelt bara sportintresserade.

Huset vi hyrde låg inbäddat i grönska. Runt polen stod palmer och andra slingerväxter som bidrog till djungelkänslan. Ödlorna var många och några var uppåt en halvmeter stora. Lena var inte helnöjd med kräldjuren. Och vem är det när de kommer upp i den storleken...

Första gången jag gick till poolen fick jag en smärre hjärtattack. Eller faktiskt – en helt vanlig hjärtattack. Jag skulle precis sträcka ut handen och ta håven för att plocka upp lite blad ur poolen då jag fick syn på ett krokodilhuvud i busken intill. Jag fullkomligt lyfte från marken! Försiktigt petade jag med håven på krokodilens vidöppna gap – redo att springa därifrån. När jag övertygat mig om att det bara var ett litet skämt från husägarens sida så kom jag på en massa roliga tillfällen som man kunde använda krokodilhuvudet… Snäll som jag är så verkställde jag inte någon av idéerna. Men de var bra!

Myrinvasion i kök har man ju hört talas om – och upplevt. En eftermiddag när vi kom hem så hade halva Queenslands myrbestånd hittat till vårt kök. Lena och jag hade ihjäl inkräktarna, men det tog sin lilla tid. Någon dag senare var det dags för en ny myrinvasion – denna gång på och i toalettstolen! Urk, usch och blä! Myrorna krossades under våra disktrasor och Lena viftade med toaborsten så det stod härliga till. Urk, usch och blä!

Men förutom detta så hade vi några härliga dagar då vi med hjälp av hyrbilen tog oss mellan olika samhällen i underbara landskap. Endera så var det den tätaste regnskog eller så var det böljande kullar, kritvita stränder och faktiskt riktigt charmiga samhällen (orten Gympie ett klart undantag). Fuktigheten pendlade mellan hundra procent (läs: spöregn och varmt) och 95 procent (läs: jättevarmt och skönt). I en av regnskogarna fanns det ett vattenfall i vilket vi badade. Hade inte blivit ett dugg förvånad ifall Tarzan hade kommit farandes i en lian – det var verkligen djungel!

En morgon gick vi upp i ottan för att därefter åka en och en halv timme för att komma till en liten hamn i vilken det brukade komma delfiner varje morgon som man kunde mata. Och eftersom min mobiltelefon fortfarande var inställd på Sydneytid (en timme före Noosa) så blev det en extra tidig morgon. Kvart i sex var visst kvart i fem… Så gissa om jag ångrade min moderliga gest att lägga på Vilma täcket efter att vi insett klockmisstaget – och Vilma vaknade. Pigg som en mört. Jädra skit!

Men barnen fick i alla fall mata delfinen. Den medhavda frukosten intogs på en parkeringsplats med barnen glatt mumsandes sittandes i bakluckan. Man kan ju inte pricka in mysiga fik varje gång.

Och så var det vattnet. Så varmt, så varmt så man nästan inte kände övergången från luften till havet. Vi lekte i vågorna – och som alltid fascineras man av hur starka de är. Sekundbevakning på barnen på en armlängds avstånd med andra ord.

Ja, ja… Gäller att smälta intryck och bearbeta minnen. Om en drygt vecka så är det Fiji som gäller. Well, några måste ju göra skitgörat – och då kan väl lika gärna vi göra det.