Första trevande skolsteget är nu taget för Vilmas del. Utan tvekan fattade hon en annan flickas hand och försvann in i skolan när barnaskaran uppmanades att följa efter läraren – rena rama råttfångaren från Hammeln-upplevelsen. Mina fåniga vinkningar förblev obesvarade.Efter en och en halv timmes minglande med de andra föräldrarna så var första skoldagen över, och det var en mycket belåten Vilma som tågade hemåt. Enda missnöjesmolnet var att hon gärna hade velat köpa lunch i kantinan och äta på skolgården. Nu blev det lunch hemma istället.
För övrigt så har vi tokfastnat i följande kvälls- och nattrutiner: Jonas eller jag läser saga för barnen i vår sång. Vilma brukar allt som oftast somna innan vi ens är klara. Alvin brukar få tio minuter extra att läsa för egen maskin. Därefter somnar även Alvin i vår säng. Så långt allt gott.
Sedan har det hamnat på min lott att bära över barnen i deras sängar, dels för att jag går och lägger mig före Jonas och dels för att min rygg oftast är av det problemfria slaget jämfört med Jonas dito. Upplysningsvis vill jag säga att Alvin når mig till axlarna… Och nej – det är inte många år till (ett kanske) som jag över huvud taget orkar bära honom. Sorglig insikt.
Så somnar i tur och ordning jag och sedan Jonas. Efter några timmar kommer första barnet intassandes – oftast Vilma. Därefter kommer Alvin.
(I natt vaknade jag av en uppfordrande stämma som sa: ”Mamma!”. Inte en tillstymmelse till ”snääälla du, får möjligtvis även jag plats här?”)
Jag reser mig för att bereda plats åt Alvin och passar på att gå på toa. Väl klar så ligger Jonas, Vilma och Alvin och sussar. Finns ingen tillstymmelse till plats över för min del. Jag smyger därför in i barnens rum och lägger mig i någon av deras sängar.
I arla morgonstund kommer Vilma nedkrypandes hos mig och ber att få välling. Vän av ordning undrar varför inte hon ställer den frågan till den förälder som ligger bredvid henne då hon vaknar med knorrande mage? Misstänker starkt att Jonas viskar åt henne att gå in till mamma och fråga – men till detta blånekar han såklart.
5 kommentarer:
Jag hade gett mycket för att få vara med på Vilmas första skoldag!
Cilla, va komiskt! Du kan göra en copy paste på era nätter vad gäller våra nätter. Minus vällingen. Annars på procken likt. Kram.
Skolklänning? Med rosett? Telma blev med ens tacksam för sin egen skoloutfit men jag tycker Vilma är jättefin!
Både sommarlänningen och vinterklänningen har rosett. Pojkarna har gråa shorts och ljusblå tenniströjor.
På gympadagarna har barnen gula tenniströjor och pojkarna har blåa shorts medan de flesta flickor har blåa SKORTS, dvs en mix mellan shorts och skirt. (Alvin gillar sportuniformen bäst eftersom den påminner om svenska flaggan).
Eva-Lotta, då förstår du att man vissa morgnar känner att natten har varit lite...."ryckig" (=dödstrött). I natt låg vi som fiskpinnar bredvid varandra hela natten - Vilma och jag i mitten.
Lena, du får tajma in Vilmas första skoldag i Svea rike istället!
Det där med gympauniform är ju helt märkligt. De ska ha på sig den under hela dagen, inte bara på gympan. Men här blir de ju dösvettiga på gympan, dels är det utomhus och dels håller de på i en och en halv timme! Är det någonstans det borde vara viktigt att duscha och byta kläder msåte det vara i Australien och i Panama. Inget är rationellt längre...
Skicka en kommentar