Copycat

Vi har en copycat i familjen. Alvin står för originalutförandet som utspelades för drygt tre år sedan.

Han hade varit uppe och lekt för sig själv på sitt rum – under tystnad. Och alla som har varit i närheten av barn vet ju att tysta lekar med största säkerhet innehåller förbjudna inslag. Efter en alltför lång tystnad gick Jonas, eller om det var jag, upp till rummet. Där på väggen kunde man tydligt läsa ett namn skrivet med stora svarta kritbokstäver.

Bomber och granater!
- Man får absolut inte rita på väggarna, det vet du ju Alvin!
Gossebarnet såg lika oskyldig ut som ett nyfött lamm.
- Va?! Det var inte jag. Det står ju ”Vilma” på väggen!

Men eftersom Vilma vid det laget bara var drygt ett år gammal så avskrevs hon omedelbums från misstankarna.

Idag var det dags igen.

Vilma lekte tyst och stilla för sig själv medan Gill och jag satt på terrassen och drack kaffe. Samtalet vi hade var så ingående att jag inte ens noterade tystnaden. Inte förrän det var dags för Gill och hennes lilla dotter att gå. Då fick jag syn på texten på väggen utanför barnkammardörren: ”Alvin” och ”Vilma”.

Bomber och granater!
- Vilma, du får absolut inte rita på väggen, det vet du ju!
Vilmas ögon spärrades upp och hon såg extremt oskyldig ut.
- Vaddå jag? Det står ju faktiskt Alvin också!

Hon var nog mindre nöjd med tilltaget när hon var tvungen att gnugga bort texten med en trasa. Tack och lov gick det bort. Tror inte att ägarna av huset skulle uppskatta barnens namnteckningar.