Tuppjuck en masse

Ibland får jag tuppjuck. Det kanske inte är i efterverkningarna av ett sådant sinnestillstånd som man ska skriva ett inlägg, men å andra sidan kanske det har en terapeutisk verkan.
Vi får se.

Morgonen inleddes med att biblioteksväskan hängde kvar hemma på kroken. Detta kom vi på medan vi korsade övergångsstället utanför skolgården. Som tur är så bor vi inte långt ifrån skolan och Vilma och jag skulle ändå passera skolan på väg till Vilmas simlektion, så det var ingen större fara. Lite irri bara.

Simskolan gick galant. Vilma har fattat galoppen när det kommer till andningen och gör så snygga crawltag så (bubble, bubble, breath är mantrat de kör för att få barnen att andas på vart tredje armtag). Satt stolt som en tupp och beundrade henne och insåg att jag i och med detta har blivit omkörd av min inte ännu fyllda femåriga dotter – men detta faktum tar jag med ro, känns snarare ganska häftigt.

Efter simningen åkte vi till det stora köpcentret Warringah Mall. Jakten på vita shorts till Alvin, del 2, skulle äga rum (del 1 var i söndags med båda barnen i släptåg). På torsdag ska skolan ha en uppvisning som kretsar kring ämnet Egypten och barnen ska ha vita shorts och vita t-shirts på sig. Piece of cake, tänker den oinsatte, men då vill jag bara upplysa om att det nu i Australien är höst. Höst innebär murriga färger och begränsat shortsutbud. Och vita shorts blir liksom en dubbel negation, som i detta fall tyvärr inte leder till något positivt.

Shortsjakten tar ju inte kortare tid för att något pucko har ställt ut sådana där pengasuktande bilar/karuseller/Katten Gustaf/lok var tjugonde meter, och trots att Vilma inte fick några pengar att stoppa i dem så skulle hon minsann provsitta dem. Och eftersom jag insåg att shortsjakt inte låg överst på Vilmas önskelista så lät jag henne hållas. Övade istället på djupandning…

Till sist gav vi upp, och då hade jag ändå stått länge och fingrat på ett par långa joggingbyxor av märket Billabong (ganska dyrt) – i herrstorlek – bara för att de var vita (om jag klipper av dem och sätter ett vitt skärp i midjan så kanske…).

Blev ett kort stopp i mataffären Aldi på vägen hem. Första och sista besöket i den affären. Enda lustiga med det besöket var Vilma som gick fram till en pojke framför oss som lekte med grannkassans grind. Vilma hötte med pekfingret och sa strängt:
- No, no, no, you shouldn’t do that!
När pojken negligerade henne gick hon resolut fram till mamman som stod och betalade.
- Look, he shouldn’t do that!

(Undrar om hon kommer att få glasögon och sitta längst fram i klassrummet när hon blir stor?)

På väg hem hade mitt undermedvetna löst shortsproblemet. Jag har ju ett par knälånga shorts som faktiskt är lite för små. Aaaah, ljuva lösning! Annars hade Alvin varit det enda barnet som dansat i vita kallingar eller blåa shorts.

Väl hemma testade Alvin shortsen. Han var inte helnöjd (blev kanske inte bättre av att Jack sa att de såg ”girlish” ut), men gick med på lösningen. Med den vita t-shirten till såg det riktigt skapligt ut. Pust!!!

Tio minuter senare ropade Alvin på mig från terrassen, och jag gick dit.
- Du, vi spelade fotboll och då blev det såhär.
Han visade upp jord- och gräsfläckarna PÅ DE VITA SHORTSEN!!!

Tuppjuck uppstod.

På med fläckborttagningsmedel och in i tvättmaskinen. Morr! Och ja, Alvin förstod att han hade gjort något dumt, även om han försökte sig på de enkla ”men du sa inte att jag skulle ta av mig shortsen” och ”det var Jack som ville spela fotboll”.

Ambitiös som han är – och något foglig efter shortsincidenten – satt vi länge med läxorna. De har läxa varje dag som tar mellan en halv timme och en timme att göra. Dessutom ville han verkligen öva morgondagens presentation av Egyptens pyramider som han har jobbat med. Vilma ville också öva, så Alvin och jag fick lydigt sitta i soffan och höra henne prata om ditten och datten.

Duschningen gick överstyr och trots flera tillsägelser så var golvet plaskblött. Morr!

Sista tuppjucket uppstod då en fnissig Alvin skulle ”hjälpa” en lika fnissig Vilma med att hälla upp vatten i ett glas. Vilma höll sitt glas under kranen och Alvin sätter på maxsprut så det skvätter hej vilt. På stående fot drogs godnattsagan in.

Vilma har nog somnat vid det här laget, men Alvin är fortfarande vaken. Men tyst.

Jonas ringde just från Singapore. Han drunknade i jobb och hade en lång jobbkväll framför sig (Singapore ligger två timmar efter oss). Hans kommentar till dagens händelser (fram till kransprutet) var ett skratt och:
- Du, om man är ensam hemma med två barn så får man får dricka ett glas vin.

Efter kranspruthistorien sa han:
- OK, man får ta ett och ett halvt glas vin om man är ensam – men där går gränsen.

Som tur var har rooiboste nästan samma verkan. Det, och en Efva Attlingskiva. Det duger fint för mig.