Biologikoll

Vilma inleder varje ny dag med att tala om för sina sovande päron vilket djur hon är. Senaste tillskottet i fantasidjurparken är att ena halvan av henne är den svarta kattungen hon såg i en djuraffär i helgen och den andra halvan ser ut som den randiga katten som återfanns i samma affär.

Om detta djurval kan hon orera tills öronen på hennes omgivning trillar av och återfinns bland dammråttorna som några blodiga skinnlappar. Inte alltför sällan har hon lite svårt att bestämma sig för vilket djur hon ska vara, så då är hon helt sonika ALLA djur, samtidigt.

När hon inledde frukostens djurdiskussion var det alltså en rutinerad lyssnare som satt mitt emot henne med en kopp te i handen. Idag tog dock djursamtalet en ny vändning och Vilma imponerade stort.

- Gillar du alla djur, mamma?
- Nej, inte spindlar, ormar, myror och skalbaggar (de brukar nämligen inte finnas med på hennes repertoar, så jag tänkte pegga upp inför hennes avslöjande om att hon var en söt liten x).
- Men ååååhhh!!!! Det är ju inga djur, det är ju insekter!

(Scouten inom mig säger att ormen inte är en insekt utan ett kräldjur, men jag blev bra impad ändå!)