Förkylningsdöd och kylskåpskaos

Nu har barnen och jag gått omkring med kranar till näsor i över en veckas tid. Pappersnäsdukarna går åt som skorna på en Rizzo-rea och det står nässprayer lite varstans i hemmet. Frågan man ställer sig hela tiden är: hur mycket snor finns det egentligen i en liten näsa?

Det finns dock en person som går omkring med ett belåtet flin och mumlar långa haranger om A-gensuppsättningar och annat trams. Gissa om han kommer att gå en säker förkylningsdöd till mötes. Har lovat att inte reta honom för hans uttalanden – jag ska bara citera honom.

Idag har vi annars haft en strålande dag då Vilma och jag har lekt i olika parker, klippt gräsmattan och ätit sushi nere i Manly (och eftersom jag nu har det på pränt så dippar säkert värmen under natten och stora regnmoln drar in över horisonten). Vilma tog personbästa och klippte 18 (!) sushibitar – de var små, men ändå.

Alvin hade med sig en klasskompis hem och innan Logan hade blivit hämtad och vi hade storhandlat mat så hade klockan hunnit bli ganska mycket. Förkylningar brukar ju inte direkt pigga upp humöret, och inte hunger heller. Därför var det en ganska irriterad Cilla som efter många om och men äntligen hade fått in all mat i kylskåpet och äntligen skulle börja laga middag (Jonas gjorde läxorna med Alvin och Vilma satt och ritade).

Då.

Då inträffade det som jag bara har gått och väntat på sedan vi öppnade konservburken med rödbetor i förra veckan. Varje gång jag har öppnat kylskåpet har jag tänkt tanken att det inte är så himla smart att ha en halvfull konservburk med rödbetor ståendes på ett litet fat mitt bland alla grönsaker och annat som trängs på hyllan. Men av någon oförklarlig anledning har jag låtit den stå där. Som att lite tufft utmana ödet en smula – kom an bara!

Då, mitt bland rinnande näsor och knorrande magar så välte jag burkeländet och den illröda saften flög ut tillsammans med en massa rödbetor!!! Nej, orden jag råkade få ur mig var inte barntillåtna. Ja, rödbetssaft är en synnerligen färgstark och lättrunnen vätska som lätt tar sig in i alla vrår.

Nu väntar en tidig sänggång för alla snorisar. A-gensuppsättningen kan väl få kosta på sig att vara uppe lite längre.