Regisserad lek, svengelska och avslöjad sanning

Jag har sagt det förr, men eftersom det upprepar sig dagligen i vårt hem så kan det gott nämnas igen: leker man med Vilma så gör man bäst i att göra som man blir tillsagd. Att ta egna initiativ i en dialog är bara bortkastad tid, eftersom hon omedelbart går in och rättar. Man ska säga EXAKT den repliken hon tycker är lämplig för stunden.

I kväll lekte Vilma och jag skola, och hon var såklart fröken. Tillsammans med ett gäng gosedjur skulle vi svara på frökens frågor. Efter ett par initiativ att låtsas vara än den ena nallebjörnen och än den andra ormen gav jag upp. Vilma regisserade obönhörligt vem som skulle svara på vad. Felaktiga svar resulterades i ett stort X i boken framför henne, medan de få rätta svaren noterades med en nådig blick.

Extra svårt var det för eleverna eftersom de vanliga matematiska formlerna inte längre gav de givna svaren (2+2 var inte fyra utan 38 osv). Gissar att det var roligare att göra ett kryss än en bock (här i Australien ”tickar” man för med en bock om det är rätt och markerar med ett X om det är fel svar).

Har haft båda barnen hemma idag – Vilma enligt de sedvanliga rutinerna och Alvin eftersom han kurerar sig från den envisa förkylningen. Noterade att Alvin helt och hållet har släppt ordet ”längre” utan säger istället ”anymer” vilket är ett litet svengelskt ord som innehåller orden ”any” och ”mer”. Jag undrar var gränsen går mellan att avstå från att korrigera honom för att det låter så festligt till att vi måste hjälpa honom att bibehålla svenskan ordentligt. Ett angenämt problem, vill jag lova.

Avslutningsvis vill jag bara meddela att den stora bluffen uppdagades imorse. Från och med nu finns det inget som heter a- eller b-gensuppsättning i vår familj. Alvin, Vilma och jag har som bekant dragits med en synnerligen svårbotad förkylning i flera veckors tid, medan Jonas har fått vara frisk.

I morse hördes ett fnissande från Jonas.
- Du, jag vet nu varför inte jag har blivit sjuk.
- ?
- Jag har ju vaccinerat mig på jobbet mot detta!

I idrottsvärlden kallas detta för doping. Say no more.
(Attjo!)