Experternas komma-i-form-tips brukar allt som oftast innehålla en uppmuntran att utöva vardagsmotion, ja ni vet cykla istället för att ta bilen, gå i trapporna istället för att åka hiss osv. Men med en femåring och en snart åttaåring i huset så har uttrycket vardagsmotion utvidgats en aning.Det kanske inte är någon omöjlighet att få rutmage, seniga armar och muskulösa ben om man varje gång man ska hämta något i ett annat rum tar sig dit med hjälp av hoppsasteg, eller gör en tjurrusning mot ytterdörren var gång någon ringer på. Eller varför inte passa på att lite snabbt klättra upp till dörrpostens övre kant när man ändå passerar en dörröppning? Som om inte det skulle räcka så kan man ägna en ansenlig tid av dygnets vakna timmar att endera jaga någon eller bli jagad.
Den sista utposten innan tandborstningen är Jonas och min säng – och ett par volter i den före läggning borde väl trimma även mina stjärtmuskler trots att det råder hoppförbud i den sängen?
Som sagt var – only the sky is the limit. Och apropå gräns, så har jag precis svalt den sista klunken kaffe. Senaste koppen drack jag för en knapp vecka sedan, men i takt med att febertoppar och segdragen hosta invaderade min kropp så har kaffet varit utbytt mot te och Lemsip.
Gissar att koffeinet som virvlar runt i magen inom kort kommer att töja på de vanliga gränserna. Inom en halvtimme kommer nog mina strumpor att ligga i färgordning och tavlorna i huset ha bytt plats. Tjoho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar