Sjukdom med knorr

Det är inte ofta australiensarna får känna att de ligger i framkant – alla vattensporter undantagna. I vanliga fall sneglar de längtansfullt på storebror USA eller böjer ödmjukt huvudet inför mamma UK. Men i dessa tider står de minsann i främsta ledet; fler insjukna i svininfluensan får man nämligen leta efter.

För en dryg månad sedan var det krigsrubriker här nere och media hängde vid flygplatserna för att dokumentera hur resenärer skannades med värmekamera efter att befunnit sig ombord på plan som avgått från Mexiko eller Japan.

Delstaten Victoria, där Melbourne är den stora staden, utsågs ganska snart som en ny riskzon i paritet med Mexiko och Japan. Det innebar att alla som besökte Melbourne med omnejd var tvungna att hålla barnen hemma i karantän i en vecka efteråt. Av den anledningen så sköts vår inplanerade Melbourne-tripp upp eftersom det kändes allt för vanskligt att utsätta oss för smittan.

Några veckor senare släppte de restriktionerna eftersom smittan nu fanns dokumenterad i stort sett i hela landet – och såklart även i Sydney. Medierapporteringen har gått från krigsrubriker till mer lugnande information: influensan finns runt omkring oss, men det är "bara" uppenbar fara för vissa riskgrupper. Alla andra kommer att drabbas av ”vanlig” influensasymtom. Riskgrupper är i det här fallet bäbisar, äldre och personer som redan har någon nedsatt kroppsfunktion såsom till exempel astma eller hjärtproblem. Dessa ombedes att uppsöka läkare för att sjukvården ska kunna ha koll på händelseförloppet.

Vi vanliga dödliga sitter alltså på vår kammare med våra olika symtom: feber, huvudvärk (på Alvins första sjukdag såg han till och med suddigt innan Alvedonet kickade in), muskelvärk (det inleddes med att Alvin klagade på att han hade fruktansvärt ont i benen, och jag var övertygad om att det var växtvärk…), snorig näsa (ofattbart med vilken hastighet snor produceras), halsont (Vilma utnyttjar detta till max och ber ideligen om halstabletter) och hosta. Just hostan lär sitta i i evigheter, säger de vänner som ligger lite före oss i sjukeriet.

Så i familjen Borglin går barnen omkring i pyjamas dygnet runt sedan i onsdags, jag som insjuknade bara för två dagar sedan försöker hålla fanan högt och i alla fall byta om. De vanliga strikta spelreglerna är bortblåsta och barnen tillåts spela Playstation och DS hej vilt. Badkaret tappas upp med jämna mellanrum och endera så leker barnen där, eller så smyger jag mig dit med en bok.

Men, visst känns det som om jag har glömt en familjemedlem? Jojomensan, Jonas har fortfarande klarat sig. Mitt heta tips är därför: vaccinera er mot influensan medan tid finnes. Det är välinvesterade slantar.

(Bilden är från vårt skridskobesök bara några dagar innan vi blev sjuka. De roliga munrörelserna kommer sig av att vi laddar energi med hjälp av muffins.)