Jag blir fascinerad av vissa människor, speciellt de som agerar helt annorlunda mot hur jag gör. Som tjejen i charken som trots en ringlande kö rör sig i samma tempo som man gör när man tar ”tomtesteg”. Själv hade jag farit mellan disken och de vassa uppskärningsapparaterna som ett torrt skinn.Jag blir fascinerad – och väldigt irriterad! – av dem som pratar med andra vuxna människor som om den andre har ett intellekt jämförbart med en treårings. En av lärarna på Vilmas gymnastik förde ett sådant samtal med mig idag. Det som händer då är att jag tvärt slutar att lyssna. Istället behärskar jag impulsen att luta mig framåt och med mina lungors fulla kraft skrika BÖÖÖ så att håret fladdrar på henne. Jag behärskade mig även idag, men missade tyvärr hela instruktionen.
En som jag alltid fascineras av, och det i ordets positiva bemärkelse, är Alvin. Han och Vilma satt och diskuterade tomten i morse. Alvin tyckte väl att det var dags att en gång för alla reda ut den här tomtefrågan för lillasyster.
- Tomten är alltid morfar eller farfar. Eller oftast Per-Axel. Han säger att han ska köpa en tidning, men kommer alltid tillbaka med gårdagens tidning. Därför (nu med en triumferande blick) ska man alltid kolla vilken tidning det är!
3 kommentarer:
Vet precis vad du menar med det där när någon talar till en som om man vore tre år - satt en hel föreläsning en gång och lyssnade på Elisabeth Gummesson som var ungefär så. Oerhört störande!
Ja, jag blir provocerad till tusen!
Först tror jag att hon tror att jag är ett pucko. Men jag vet att hon vet att jag vet att det är HON som inte har alla köttbullar på tallriken.
Just det, där satt den och det är oftast där skon klämmer tror jag!
Skicka en kommentar