Två stjärnor och en finne

Det kom en glädjestrålande pojke ut ur skolbyggnaden idag. Triumferande berättade Alvin att han äntligen hade kommit upp till skrivgruppen ”Gold Extension”. När barnen övar stavning är de nämligen indelade i tre-fyra olika grupper beroende på svårighetsgrad och ”Gold Extension” är den svåraste.

Som han har tränat och tragglat och övat. Han har gått från att ha så gott som samtliga fel i den lättaste gruppen till att nu senast gång efter annan pricka in alla orden rättstavade i den näst högsta gruppen – och nu är han alltså i mål. Att det innebär än svårare ord är han fullt införstådd med. När jag stolt berättade att detta skulle jag minsann skriva om på bloggen sa han:
- Glöm inte att skriva att vi måste kunna stava supersvåra ord som society, community, ambulance och television. Fast jag tycker att man ska få förkorta television, för det blir ju mycket lättare.

Hans mor och far är vansinnigt stolta och malliga över sonen!

En annan som har rönt stora framgångar under veckan som gått är Jonas. Han har besökt kunder och pratat på konferenser i Singapore i egenskap av AMEX-storfräsare (jo, Jonas det ÄR du!). Singapores motsvarighet till DI och DN samt några andra tidningar intervjuade honom och det resulterade i flera reportage där Mr Borglin, Head of Advisory Services Japan Asia-Pacific Australia, uttalade sig om kluriga saker.

Hans fru är mäkta stolt över maken!

Själv fick jag, ja vad ska jag kalla det – den språkliga dödsstöten? – idag då barnen och jag var hemma hos Jack, Thomas och Sarah. Barnen plaskade i den uppvärmda poolen och Sarah och jag satt bredvid och pratade. Då kom plötsligt Andy hem tillsammans med en vän från Nya Zealand som ska bo hos dem under helgen. Konverserade lite artigt med henne samtidigt som jag försökte få upp barnen ur poolen för att gå hem.

När alla pinaler var hoppackade och vi var på väg ut ur dörren undrade hon:
- I hear you have got an accent, are you from Finland?

Jag vet inte som det var mitt ansiktsuttryck som avslöjade att jag inte var helt nöjd med frågan. En finsk accent är om möjligt ännu värre än en tysk accent (som Jonas ibland tycker att jag har MEN som jag vänder till det positiva att jag faktiskt en gång i tiden var VÄLDIGT vass på tyska efter att ha studerat där en termin). Hon skyndade sig nämligen att tillägga att hennes svägerska kom från Finland och att hon därför tyckte sig veta åtminstone ungefär var någonstans i världen vi kom ifrån. Jo, för finska och svenska är ju erkänt lika varandra...

Ingen var imponerad av mig.
(Eisaa peittä. Må ikke tildekkes.)