Det är inte helt fel att hyra ett hus. Grannen, vars tomt vetter mot vår, ringde idag på dörren och berättade att de på några timmar hade fått en mer eller mindre översvämmad trädgård.- And it is you having a pool isn’t it?
Hemma hade jag fått en mindre hjärtattack av samma fråga (nu äger ju inte vi en pool, så risken är inte direkt överhängande). Istället lyfte jag bara på ena ögonbrynet och sa ”hoppsan, det måste vi såklart undersöka”. Nu låg vattenytan så lugn och stilla i poolen och det syntes inga tecken på läcka. Worst case scenario i vårt fall hade varit några veckor utan pool och en massa hantverkare som åtgärdade saken. Och det hade förvisso inte varit så himla kul, men överkomligt.
Plötsligt kändes den lätt överdimensionerade hyran som en trygg garant för att inte familjen Borglin skulle ligga sömnlös över den eventuella notan eller det – som ett brev på posten – garanterade käbblet med försäkringsbolaget. Lyckligtvis verkar det som om ägarna av huset på Brisbane Street inte heller behöver bekymra sig eftersom läckan troligtvis inte härstammar från vår pool eller våra vattenrör.
Lika glada är nog familjen som hyr vårt hus. Toaletten på nedre botten – den som Gud glömde – drog nämligen sin sista suck härom veckan (eller rättare sagt själva el- och bajskvarnfunktionen dog). Det blev ett rejält hack i plånboken för vår del, och eftersom hantverkaren tog i så sömmarna sprack när han fakturerade själva arbetsinsatsen så håller vi på och bråkar med dem.
Vad är det man säger; det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar