Rött damm i Sydney

När vi vaknade i morse var allting aprikosfärgat. Gårdagens tropiska regn, då vi satt under taket på terrassen och åt middag i mörkret, hade tagit ett steg åt sidan och släppt fram ett helt främmande väder – det röda dammet.

Tydligen blåser det friskt även inåt landet, långt borta i den torra outbacken. Det är detta röda och ytterst finkorniga damm som nu har lagt sig som en röd dimma över Sydney. På väg till Vilmas dagis såg jag en man väntandes vid en busstation. Han bar ett munskydd. John, skolpolisen som står vid Alvins skola, hade satt en scarf framför ansiktet, och skolgården gapade nästan tom då Alvin och jag kom dit eftersom alla höll sig inomhus i väntan på att skolklockan skulle ringa. Några barn skyndade över skolgården, även de med näsdukar framför mun och näsa. Jag förstår dem – munnen kändes alldeles torr efter den lilla promenaden mellan bilen och skolan.

Alla bilar var täckta av det fina dammet, och jag noterar med en suck att våra nytvättade vita regissörsstolar som står på terrassen numera är rosa-röda. När det har slutat att blåsa så kommer det att krävas en omfattande städning inomhus för att undvika risken att vi alla utvecklar akut allergi. Det här dammet tar sig in överallt - jag känner till och med doften av det där jag sitter i fåtöljen i vardagsrummet!

Jag tror dock att det finns åtminstone två yrkeskategorier som gnuggar händerna denna morgon: fönsterputsare och ägarna av biltvättarna. De kommer att gräva guld de närmaste dagarna. Guld.

En liten kommentar till bilden: det är ingen felexponering utan ljuset såg verkligen ut så här. Iddes dock inte byta objektivet mot ett bättre lämpat så det blev en intetsägande fokusering på grannens palmträd.