Julen till ända

Nu är det jul igen, och nu är det jul igen och julen varar än till… annandag jul. Efter dagens värmerekord (cirka 63 grader i skuggan) ser plastgranen och den blåa IKEA-julstjärnan än mer malplacé ut än någonsin. I morgon åker allt bort!

Idag, Boxing Day, gick startskottet för Australiens största regatta som går mellan Sydney och Hobart i Tasmanien. Väderförutsättningarna är tydligen de bästa, så de siktar på ett nytt rekord. Det innebär att de kommer i land knappt två dygn senare. Kan inte tänka mig en värre mardröm än att åka båt i två dygn. Killen som är navigatör – och som måste sitta UNDER däck hela resan – måste ha en skruv lös för att ställa upp på det här.

Jacks pappa Andy är med på en av båtarna. Andys pappa är skeppare – och tillika ägare av båten som heter Yendys (Jonas upplyste mig nu när jag behövde hjälp med stavningen av namnet att det ju är ”Sydney” baklänges. ”Det ser man ju på en gång”. Inte jag.). Med sin inhyrda besättning siktar de på en medaljplats.

Sydneys hamninlopp var pin fullt av båtar och i luften cirkulerade fem-sex helikoptrar. Med tanke på de kraftiga vindarna har media fokuserat en hel del på dödsolyckan som inträffade för några år sedan då tre-fyra personer omkom när en båt kapsejsade. Andys pappas båt var då först på plats och utgjorde den första räddningsstyrkan. Inte undra på att Sarah idag var lite orolig inför makens seglats.

Vi var inte direkt ensamma där vi satt och tittade. Folk hade tagit med sig tältdukar i olika former för att få tillgång till minsta lilla skugga och glassbilen gjorde sig troligtvis en rejäl hacka. Så snart de främsta båtarna (där Yendys var en av dem) hade kommit ut på öppet hav, så åkte vi tillbaka till den svalkande poolen.

För att backa tillbaka två dagar, så hade vi en mycket trevligt – och annorlunda julafton. Vi inledde med att åka och klättra på vårt inomhusklätterställe. Inte ofta man inleder en julafton så. Därefter åkte vi hem och åt lunch varpå vi packade in alla klappar i bilen och åkte till familjen Dahlström.

Där höll Johan på med pepparkakshusbaket och Tomoko förberedde maten. Och vilken mat sedan… Tomoko är en fena i köket och trollade fram den ena delikata rätten efter den andra. Det är inte varje dag man näst intill måste tvinga i sig den andra halvan av hummern eftersom den första halvan inklusive jätteräkor och annat gott redan hade fyllt ut utrymmet i magen.

Alvin och Vilma hade fått två presenter var på morgonen den 24 (vaknade exalterat i ottan). De var förvånansvärt lugna över det faktum att resten av paketen skulle öppnas morgonen därpå (den 25), men hade ändå lite svårt att komma till ro på kvällen hemma hos Dahlströms. Jonas och jag som hade suttit uppe till halv två och slagit in paket, druckit glögg och ätit laxsmörgås kände oss möra till tusen på julaftonskväll. Redan före tolvslaget låg vi och sussade.

Strax före sex på juldagsmorgonen kom Theo och Anna och väckte oss alla (inte varje dag man behöver väcka Vilma direkt…). Tomten hade varit här och lämnat varsitt paket i strumpan. Därefter blev det paketorgie då klapparna under granen skulle öppnas.

Familjen Dahlström skulle resa bort till några vänner, och Alvin och Vilma ville hem till sig, så efter frukosten packade vi bilen full med alla klappar igen (denna gång utan presentpapper) och åkte hem. Det var alldeles stilla på gatorna. Juldagen är ju Aussisarnas stora helgdag. Kändes skönt att bara vara hemmavid och slappa. Leka lite i poolen och med de nya leksakerna.

Så, nu har vi upplevt vår första Aussiejul. Och vi är alla väldigt nöjda, trots att julstämningen lyste med sin frånvaro. Nästa stora höjdpunkter blir nyår och inte minst besöket av familjen Karlberg!