Vilma som hundvakt

Idag var Vilmas lycka stor. Hon har nämligen fått vara hundvakt åt Harry.

Harry tillhör hundkategori två – liten hund med vit mjuk päls. Och han är faktiskt bedårande söt. Överlämnandet av Harry skedde i samband med att vi lämnade Alvin i morse (Harrys lillhusse går i Alvins klass). På väg dit var det en mycket exalterad Vilma som planerade dagen som hundägare.
- Jag ska leka frisör med Harry.
(Jo, det hade ju sett snyggt ut. Gissar att Fee inte skulle uppskatta det fullt ut.)
- Hm… Du vet att du inte får klippa honom.

Vilma funderade ett tag.
- Jag gör bara så här, sa hon och låtsades att pek- och långfingret blev en sax.
Mycket nöjd med att jag gav mitt godkännande, la hon till.
- Fast vi säger inget till Harrys mamma om det.

(Bestämde mig för att avstyra detta lilla påhitt i alla fall - köpte inte riktigt tricket med låtsassaxen.)

Vilma ömsom ryckte och lät sig ryckas i kopplet på väg hem. Väl hemma släppte jag Harry lös och de lekte ett tag. Till en början var lyckan total – Harry hade sin vattenskål och Vilma sin bredvid (nu var hon katten Apelsin). Men efter att Vilma surade ihop för att Harry aldrig gav tillbaka tennisbollen som hon kastade till honom, tyckte hon att det var dags för Harry att gå hem.
- Det är bara roligt om han har koppel på sig.

Så vi gick ut på promenad och kom till slut till en lekpark. Bäst som jag stod där och funderade på om jag skulle våga släppa lös Harry – eller om jag då hade sett honom för sista gången (inte heller något som Fee skulle jubla över) så såg jag något som rörde sig i gräset – bara några meter från där Vilma nyss hade klättrat.

Detta "något" var tjockt som en knuten manshand och rörde sig i zick-zack. Jag var en sekund från att dö på fläcken. Då, precis innan jag höll på att lämna jordelivet, såg jag att denna varelse hade ben. Jag stod åtta meter från en halvmeters tjock ödla, vars tunga åkte ut och in. Kan tala om att man inte känner sig så tuff då. Måtte våra vägar aldrig mer korsas.

Två timmar efter att vi lämnat tillbaka Harry fick jag ett sms från Fee. Harry hade stensomnat så fort de kommit hem - och han sov fortfarande.

Annars kan jag berätta att sommarvärmen tydligen har kommit för att stanna. Nu på kvällen är det 22 grader så terrassdörren står öppen. Utanför hörs syrsorna spela. Inte så pjåkigt.

För övrigt inväntar jag det stora bragdguldet:
Söndag.
Tisdag.
Torsdag.
Lördag.
Måndag.

Fyrtio minuters löpning inklusive extra benövningar, sit-ups och diverse rygg- och armövningar. Vaknade i natt av ett myggbett under foten - och en ruggig träningsvärk.