Matematiska genier

Äpplet faller inte långt från trädet. Och det är inte utan stolthet som jag skriver detta med tanke på att halva barnens genuppsättningar faktiskt kommer från mig.

Vad är jag då så fascinerad över? Jo, att våra småfjärtar är matematiskt lagda. Personligen räknar jag fortfarande på fingrarna redan vid löjligt låga tal.

Alvin kan redan räkna hyfsat avancerade tal, och sättet som han räknar ut dem på är oftast briljant (”om jag ska lägga ihop 39 + 39 så tänker jag att jag lägger ihop 40 + 40, och sedan tar jag bara bort 2”). Hans nollade mamma lägger ihop 30 + 30 är och sedan lägger hon ihop 9 + 9 för att sedan köra ihop alltsammans. Ingen tvekan om vem som är mest begåvad på den fronten.

Kan fortfarande höra min mattelärare på gymnasiet kommentera en uträkning som jag gjort med hjälp av att jag ritade upp lite äpplen och bananer. Med avsmak i rösten tittade han på mig och sa:
- Cilla, du tänker ju som en humanist!

Vilma visade idag storstilat upp för mig att hon kan läsa så gott som alla siffror upp till hundra. Och flickan är bara fyra år! Alvin har nämligen ett papper på vilket alla siffror upp till hundra står prydligt uppställda, och när jag pekade på ett tal så kunde Vilma tala om vilket det var. De som var luriga var 12-19 och alla 20-tal.
- Hur kan du veta vilket tal det är?
- Jo, jag kollar på första siffran. Om det till exempel är tre så blir det ju trettio. Sen säger jag ju bara siffran som står efter.

Briljant!

Alvin har dessutom lagt in en andra växel vad gäller läsandet, och varje kväll ligger han i sin säng med en kapitelbok framför sig (såväl på svenska som engelska).

Det är det jag säger; vi fostrar två genier!