Som hjälp på traven för att konversationen skulle komma igång ordentligt fick alla varsin lapp på ryggen på vilken det stod ett namn på en känd person. Reglerna var enkla; man fick ställa EN fråga som skulle kunna besvaras med ett ja eller nej till respektive person. Tanken var såklart att man skulle lista ut vilket namn man hade på sin rygg.
Jonas fick en australiensisk fotbollsspelare (som inte ens alla aussisar kände till) och gick såklart bet på den. Jag lyckades få fram att mitt namn var en manlig australiensisk idrottare. Eftersom jag bara kan Ian Thorpe, så sjönk modet när jag fick veta att han spelade golf. (Nu kan säkert några smartisar gissa vem det var – men jag erkänner: jag kunde det inte!) Med lite fuskhjälp kom jag fram till att det var Greg Norman. Trevligt var det i alla fall!
Det var en himla tur att det var igår som tillställningen var. Idag har jag haft huvudvärk sedan jag vaknade och halsen ömmar (nej, det beror inte på gårdagens sparsamma alkoholintag och allt snackande) – jag har helt enkelt en förkylning i antågande.
Oturligt nog har jag fått sällskap. Det var en hängig Alvin som jag hämtade i skolan i eftermiddags. Leken med Jack var milt sagt avslagen, och en koll med termometern visade att pojken hade feber.
Så nu sitter Alvin och tittar på en film. Jonas och Vilma fick själva gå på middagen hemma hos Ebberstens. Tur att jag köpte en påse dillchips senast jag var på IKEA…
För övrigt är jag innerligt tacksam för att vi inte är på Fiji nu. En tsunamivarning är inte att leka med. Måtte det bara bli några pluddivuttsvallvågor.
2 kommentarer:
Det är inte roligt att vara krasslig. Krya på dig Alvin.
Det ska jag, hälsar Alvin.
Skicka en kommentar