Tjugosju vårar

Som jag minns det brukar den 7 april bjuda på tussilago och sol. Naturligtvis måste det ha funnits år då det regnat och tussilagona inte har hunnit upp, alternativt till och med fått sällskap av några knoppande vitsippor.

Samma datum i Sydney bjuder vanligtvis på sol och värme, om än en något klarare luft än de uttalade sommarmånaderna. Och så var det även igår, då jag vaknade till en sjustämmig kör, frukost på sängen och paket. De klassiska teckningarna, framtrollade samma morgon, fanns också på plats.

Efter att Jonas farit till jobbet (Ska du jobba idag med? undrade Vilma, och Jonas gnisslade något om att han visst var tvungen att göra det – idag igen.) åkte vi andra till bowlingbanan där en stenhård drabbning genomfördes. Ivar gick ut som vinnare, tätt följd av mig. Erik önskade att även han hade fått hjälp av de små staketen som barnens banor kantades av och som förhindrade klotet att falla i rännan…

Eftermiddagen bjöd på glass modell lyx då man fick peka ut diverse godisbitar som blandades in i glassen. Gummibjörnar och mini M&M tillsammans med vaniljglass kan jag varmt rekommendera! Glasstinna satt Pernilla och jag och dinglade med benen i solskenet medan barnen och Erik plaskade omkring i vattnet. Sehr najs!

Finfina köttbitar lades på grillen, finvinet korkades upp och en tårta avrundade middagen som intogs utomhus. Och ja, Petra, hälften av oss hade tyvärr långärmade tröjor på oss…

Det går med andra ord ingen nöd på dem som fyller 27 år i Sydney, framförallt inte när det står en liten Nya Zeelandresa på morgondagens agenda.