Värdsligt och värdefullt

På två år har många löpsedlar publicerats, oräkneliga nya låtar har spelats på radion och okända människor har blivit megastjärnor – om än bara i den svenska ankdammen. En del av händelserna har vi följt, även om intresset falnar snabbare än snabbast när det gäller att följa Idol, Let’s Dance och alla andra tävlingsprogram stöpta i ungefär samma form.

Jag vet av erfarenhet att det kommer att vara ett mer eller mindre livslångt allmänkunskapsglapp hos oss som kommer att leda till höjda ögonbryn och ”amen, har du inte hört talas om x?!”. Inte för att det direkt kommer att få oss att ligga sömnlösa.

Apropå sömnlös.

Förra årets Melodifestival passerade utan att vi kan nynna på en endaste låt. Men årets kan vi desto bättre, och detta tack vare (eller möjligtvis på grund av) skivan vi fick av Göteborgsborglinarna. Fint. Tack. Barnen älskar den. Vi har lärt oss texterna utantill. Men en fråga kvarstår: Hur blir man av med ”Man Boy” som tenderar att snurra igång i tid och otid i skallen???

Nu till väsentligheterna.

Hur stolta var vi inte igår när Alvin kom hem med följande utmärkelse som han hade fått ta emot inför alla barn i årskurs tre till sex:
”Merit Certificate awarded Alvin Borglin for being an excellent role model and a fantastic listener”.

DET slår högre än alla Anna Ankas i hela världen, det!