Drömlya på kroken!

Igår var vi på husspaning. Vår husletarhjälp Sue hämtade oss redan vid nio på morgonen och vi var inte hemma förrän efter fyra på eftermiddagen. Intryck, namn på områden och adresser snurrade vilt i våra huvuden (kanske extra mycket i mitt eftersom jag föddes utan minsta antydan till lokalsinne).

Framförallt Jonas har ägnat timmar åt att kolla in den största hus-guiden på nätet. Jag har kollat då och då och bara kunnat konstatera att husstandarden är väsentligt sämre än vår.

Så döm om min förvåning när vi kommer fram till det första huset. Medioker utsida, men insidan bjöd på vackra högblanka trägolv och vita väggar (annars verkar gult och aprikost vara australiensarnas klara väggfavoriter). Det såg ju nästan ut som hemma!

Sedan gick det utför. I hus nummer två steg man direkt in i ett vardagsrum med öppen spis - rena rama Cosby-upplägget. Var ställer man skorna? Och hänger upp jackorna?

Tredje huset var ett skämt. Vi döpte det till Ryska villan och försökte föreställa oss vad arkitekten egentligen hade tänkt på när han/hon ritade huset. Förmodligen var det en ironisk liten filur. Alvin gillade det för det hade pool. Forget it!

Vid tredje huset hettade det till igen. Ett stort hus med fyra sovrum, matsal, öppen kökslösning från vilket man gick ner till ett megastort vardagsrum som vette ut mot den oregelbundet formade poolen över vilken det sträckte sig en stor palm. Helt klart superhärligt. Dock kanske inte superfräscht. Men klart OK. Läget är kanon för en barnfamilj som vi. Lindfield heter området, och ett klart plus är att vi känner en svensk familj som bor i närheten. Detta objekt är klart hett. Dock är det klar ormvarning i den charmiga trädgården! Jonas var dessutom vänlig att informera mig om att spindlarna troligtvis trillar ner i poolen när de klättrar i palmen som lutar över poolen och ger välbehövlig skugga sommartid. Hrm... Trots flinet efteråt satte sig den lilla lustiga kommentaren innanför pannbenet.

Sedan följde två hus som gav rysningar från topp till tå.

Nu kvarstod två hus. Barnen började få klara ryckningar i benen - de uppförde sig överlag som änglar denna dag!

De två sista husen låg i ett område som heter Fairlight. Lite äldre hus, något mindre. Tar 8 min till Manly med bil. Härifrån tar Jonas färjan in till jobbet varje dag - en väldigt charmig start på dagen.

Näst sista huset var nyrenoverat. Badrummen var till och med fräschare än vårt nyrenoverade på Tallrisstigen. Mycket snygga!!! Jonas började få lite puls, medan jag störde mig något på heltäckningamattorna (varför envisas många med dessa????). Köket superfräscht. Dock var matplatsen/vardagsrummet väldigt litet - bra mycket mindre än Tallrisstigen. Kändes som man fick välja på endera funktionen. OK, nu visste vi att husen kunde ha toppstandard (minus de där jäkla mattorna).

Sista huset. Nu gick pulsen i topp på oss båda!

Tänk er en topprenoverad New York-lya med mörka högblanka trägolv, högt i tak med vita väggar, tre sovrum varav master bedrooom hade franska dörrar som gick ut till en liten terrass med ett japanskt litet vattenfall. Två nyrenoverade, snygga badrum och ett nyrenoverat kök med öppen planlösning mot vardagsrummet, från vilket man går ut via skjutdörrarna till ytterligare två träterrasser. And on top of all - en pool och lite utsikt (om än inte mot vattnet). Dessutom såg vi barn i Alvins ålder på gatan, som är en återvändsgata (dock inte så cykelvänlig eftersom den lutar lite).

Såklart det dyraste objektet, men vi ska i alla fall lägga ett skambud.

Håll alla tummar som finns!!!