Egenhändigt plockade clementiner

Nu har vi kylskåpet fullt av dem. Somliga stora, andra små och några med bubbliga skal. Alla söta, och några med kärnor. Vi har varit och plockat kilovis med clementiner.

I lördags fylldes nämligen Eco Diablon till brädden av barn och vuxna. Tomoko tog oss till en citrusodling som låg knappt en och en halv timme härifrån. På serpentinvägar som kantades av grågrön, tät djungelliknande skog färdades vi genom ett böljande landskap. Skyltar som förkunnade att man kunde köpa tomater dök upp med jämna mellanrum, och på en äng fick vi syn på en struts (!) som spatserade bredvid några kor.

Väl framme möttes vi av dignande citrusträd som stod i långa rader. För några som vanligtvis brukar se äpplen i träden såg det nästan overkligt ut. Efter att ha hämtat ett par hinkar i ladan och fått en snabb genomgång av vilka rader som hade vilka citrusfrukter (mestadels clementiner) vad det bara att börja plocka. Självklart var vi tvungna att provsmaka de olika – och gissa om det kändes overkligt att plocka en solvarm clementin från grenen och smaska i sig!

Vilma satsade på kvantitet före kvalitet och hade på några minuter fyllt sin hink till hälften. Jonas och jag plockade i smyg undan de skruttigaste exemplaren. Alvin satsade på kvalitet före kvantitet och kände länge och väl på de olika frukterna innan han plockade dem.

Luften var klar och lite kylig, och en hink med clementiner är ganska tung, så efter ett tag tröttnade barnen. I samma veva kom ett tiotal får skumpande i en intilliggande hage, framlockade av några kinesiska barn som hade bröd med sig att mata dem med. Vilma och jag förärade fåren en duett av ”Bä bä vita lamm” och vi försökte alla klappa deras toviga pälsar.

Nöjda med våra egenhändigt plockade clementiner stannade vi i en park och lekte innan vi styrde kosan hemåt.

Vi var alla överens om att detta var en riktig höjdarupplevelse!