Barnen mötte en glad liten hund på gatan som de klappade länge och väl. Efter ett utdraget farväl vi kom att prata om hur djur kommunicerar. Alvin undrade om våra hyresgäster där hemma förstår vad grannkatten Apelsin säger. (Apelsin är en extremt kommunikativ katt som på sitt eget sätt mycket tydligt talar om ifall hon är hungrig, vill gå ut eller bara vill bli klappad.)
Då sa jag att katter förmodligen inte förstår själva orden som man säger till dem, utan att de istället förstår kroppsspråk.
Alvin tittade häpet upp på mig och frågade:
- Va?! Fattar hon det här? (Och så pekade han på sig själv, varefter han förde två fingrar mot sina ögon och sedan pekade på mig, dvs ”I see you”).
Underbart!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar