Smolk i glädjebägaren

Det har kommit smolk i glädjebägaren. Igår berättade Alvin att han nästan alltid var ensam på rasterna. De andra barnen lekte, medan han roade sig bäst han kunde med att klättra i klätterställningen.
- Jag förstår ju inte vad de säger, sa han.

Mitt moderliga hjärta nästan stannade, och impulsen att krypa upp i soffan och vagga Alvin till lugn och trygg sömn slog omedelbums till (och sedan skulle jag åka och banka skiten ur alla snorungar som inte är snälla mot mitt barn!).

Turligt nog hade Jonas en något mer mogen och pedagogisk lösning. Han bad Alvin om hjälp med att lösa ett problem som han hade. Eftersom det känns pirrigt att börja på ett nytt jobb där man inte känner någon, behövde han få lite goda råd av Alvin hur han skulle kunna lära känna lite kolleger.

Alvin sken upp, och kom med en massa bra förslag. Tillsammans skrev de ner tio saker som de lovade varandra att de skulle göra framöver, såsom att Jonas ska gå till ett nytt våningsplan och hälsa på några nya människor och fråga om någon vill äta lunch med honom (för övrigt tydligen inte helt taget ur fantasin, eftersom det hör till ovanligheten att någon frågar honom om han vill följa med på lunchen. Inte för att han gråter sig till sömns över det, men det rimmar lite illa med bilden av den genomhygglige och sociala Aussien.).

På Alvins lista står det att jag ska prata med fröken och be klasskamraterna att prata långsamt och tydligt med Alvin, samt att handgripligen dra med honom på lekar (avklarat!). Dessutom ska han hälsa på fler kamrater och i slutändan gå på bio med någon vän.

Alvin spann som en katt när Jonas och han hade pratat igenom sina respektive situationer och skrivit en handlingsplan, som självklart innehöll åtråvärda morötter i form av att få ta med sig en chipspåse till skolan en fredag, samt få köpa en leksak. Jonas ska få en teckning av Alvin samt få gå på bio.

Idag när Vilma och jag hämtade Alvin var det en glad och nästan lite förvånad pojke som berättade att han hade haft sällskap på lunchrasten, samt spelat fotboll med grabbarna.

Enda molnet på den klarblå himlen är nu bänkkamraten som ritar på Alvins suddgummi och småbråkar lite med honom. Blir ett nytt snack med fröken i morgon (alternativt att jag tar reda på var grabben bor någonstans…).