onsdag 12 november 2008

Bannlyst Fittipaldi

Så här efteråt tycker jag att det är märkligt att det inte har hänt tidigare. Men nu när det väl har hänt är det bara att lära sig av sina misstag.

När Vilma och jag kom hem från simningen igår ville hon stanna kvar i bilen och lyssna på musik och låtsasköra. Passade utmärkt eftersom jag då hann ställa in soptunnorna och hänga upp de blöta badkläderna.

Sedan följde två timmars lek, läsning och mellis innan det började dra ihop sig för hämtning av Alvin och Jack och vidare till nästa simskolesession. Och eftersom det är lika enkelt att göra en tvärgir med en finlandsfärja som det är att få Vilma att lite snabbt hoppa i sandalerna, så började vi få ont om tid.
Snabbt ut i bilen. Konstigt. Det gick inte att få upp dörrarna – bara dörren vid förarsätet gick upp när jag öppnade den manuellt med nyckeln (vi har två nycklar, varav den ena nyckelns batteri är trasigt så med den måste man öppna bilen på vanligt hederligt sätt). Ja, ja – ingen tid att försöka hitta barnlåset som Vilma troligtvis lyckats aktivera. Bara för henne att klättra över sätena.

Hm. Bilen knäpptyst när jag vred om tändningen. Och ja – automatväxelns spak stod på p. Nytt försök. Började svettas lite nu, för det började bli brådis på riktigt.

Ja! Vindrutetorkarna rörde sakta och hackigt på sig när jag vred om nyckeln allt vad jag orkade. Åtminstone något. Men för övrigt var bilen stendöd.

Fick på nolltid (!) ut Vilma ur bilen och rusade över gatan till Sarah. Snabb överlämning av bilnycklar och tillslut kom vi iväg i Sarahs bil. Vi hann precis till skolgården när klockan ringde och barnen började välla ut.

Puh!

Väl framme vid simskolan gick Alvin i strejk och vägrade att delta på simlektionen som vi efter mycket möda och besvär tagit oss till. Om hans mamma var nöjd? Sådär.

Tack vare Andys lilla "laddarlåda" (finns eventuellt ett tekniskt namn på den, men jag var sjuk den tekniklektionen) så spottade batteriet upp sig efter ett par timmars laddning. Och efter Jonas lilla kvällscruisning, för att ladda batteriet ytterligare, funkar nu Eco Diablon allldeles utmärkt.

Men inget mer låtsaskörande för Vilmas del. Det är en sak som är säker.

2 kommentarer:

haboborna sa...

Minnes I Sanviksudden? Där skrapades det uti växellådor och i plåten. Där grundlades eventuellt det stora intresset i generna för Pittifalde eller vad han nu hette!
POM

Cilla sa...

Jamen det var skillnad. Våra bilar på den tiden var ju skrotämnen redan vid köpet.

Vilma satt på förarplatsen idag (jag satt med). Hon berättade att man absolut inte får röra på några spakar utan BARA röra ratten. Lite gick kanske in.

POK!