Det är så sällan nu för tiden som man (jag) rör på sig på ett sådant sätt att man inte ens märker att övningarna man gör är bra träning för kroppen – för det är ju bara så himla kul det man håller på med. Att surfa på vågorna med hjälp av en bodyboard är ett bra exempel på vad jag menar.
Två dagar på raken försökte Martin och jag fånga den perfekta vågen nere vid Manly beach. Solen gassade och vågorna var imponerande höga. Det var inte för inte som badvakterna försökte mota in alla badare och surfare inom ett visst område. Undervattensströmmarna kan vara starka och förrädiska.
Att lyckas kasta sig upp på bodyboarden och tajma en skummande vågtopp är helt enkelt barnsligt roligt. Det gäller att komma precis framför vågtoppen och pressa ner brädan så man fångar in kraften i vågen. Hej vad det går! De gånger man lyckas glida hela vägen upp på stranden fylls man med ett lyckorus – man vill bara ha mer, mer, mer av upplevelsen.
Men det kostar på att streta sig utåt mot vågornas riktning för att sedan pressa ner brädan när man åker inåt stranden. Idag värker det nämligen i musklerna av hederlig träningsvärk. Och det är så in i vassen skönt!
Fast mina tankar går just nu till Martin som sitter på planet halvvägs till Sverige. Att kombinera träningsvärk med trångt benutrymme under ett dygns tid – DET kan inte vara speciellt skönt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag blir grön av avundsjuka! vilket fantastiskt liv ni lever. Sätt Alvin och Wilma i surfskola på direkten. En obeskrivlig känsla det där med att surfa :)kram.
Jag måste sätta MIG i surfskola! Det räcker med att barnen kommer att gå om mig i simning...
Kram!
Skicka en kommentar