- Har du någonsin bränt dig?- Ja.
- Fler än tre gånger?
- Ja.
- Har du fått blåsor?
- Ja.
Hon nickade och antecknade. Jag svalde.
Idag har jag på eget initiativ besökt en hudcancerklinik, av vilka det går tretton på ett dussin här nere. Som jag redan har skrivit om så har jag inte direkt undvikit solen i min ungdoms dagar, utan istället följt den intelligensbefriade devisen ”först röd, sedan brun (om jag inte fjällar först, såklart)”.
De tre svaren kvalificerade mig som en riskperson för att få hudcancer. Det var med uppdragna axlar och ett nervöst pirr i magen som jag sedan nagelfors av hudläkaren. Tack och lov hittade hon inget annat än några åldersrelaterade och tillika ärftliga (tackar mamma och pappa!) hudförändringar.
”Hade du varit australiensare skulle jag tyckt att du hade en jättefin hy, men om jag hade undersökt dig i England så skulle jag nog ha anmärkt på huden i ditt ansikte och på ditt bröst.”
Inte hundra, eller?
Min uppgift från och med nu är att sprida det australiensiska budskapet ”There is nothing healthy about a tan”. Och solkrämer som har lägre solskyddsfaktor än 30 kan man använda till att smörja cykelkedjor med eller polera silver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar