Det är dags för mig att söka jobb. Eller börja ta gitarrlektioner. Eller läsa högt ur mitt lilla bokprojekt för barnen – alternativt skriva ut sidorna och sprida ut dem i huset.Esse es percipi – att vara är att förnimmas.
Hade precis berömt barnen för att de helt enkelt var så bra; Alvin hade kammat hem sin nionde Stars of the Day (och passerat bästisen Jack med tre stycken) och Vilma var ju rena rama Therese Alshammar i badet igår.
Tyckte då att det var dags för lite pay back på berömfronten, så jag ställde den mycket simpla frågan: vad tycker ni att jag är bra på?
Alvin slingrade sig och ville först inte svara, men jag stod på mig. Jag ville minsann också höra att jag var bra på något. Skulle de nämna min förmåga att hitta på roliga historier? Mitt sätt att inlevelsefullt läsa Bamsetidningarna? Mina fenomenala pannkakor?
Efter en djup suck tittade Alvin upp under lugg och svarade:
- Städa.
- !!!
Vilma då?
- Jobba.
- Äh, mamma har inget jobb, inflikade Alvin.
- OK då – städa.
Snacka om förebild för 50-talets hushållsuppdelning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar