Steve Irwins okände brorsa

Steve Irwins okände bror, Jonas, imponerade stort idag. Barnen upptäckte en stor spindel på Alvins badbrallor som låg ute på verandan och gav till höga tjut.

Som de spindelexperter vi har blivit konstaterade vi att det var en huntsman, dvs samma sort som ville ligga skavfötters med Jonas och mig för några veckor sedan (men som somnade in för gott i ett moln av spindelgift samt ett gummistöveltramp).

OK att den var mindre än besten som hade tagit sig in i vårt sovrum, men spindlar med ludna ben inger respekt. Så enkelt är det. Men eftersom Jonas har lärt sig (och tror på det!) att huntsman-spindlar är högst fredliga små djur så ville han inte döda den (undertecknad hade fattat ett helt annat beslut – men liv går före död).

Så med en plastburk i handen påbörjade Jonas operation förflyttning av spindeln. Den satte sig lite otillgängligt under verandaräcket och vägrade kliva ner i burken (de är smarta också!). DÅ SÄTTER JONAS HANDEN FRAMFÖR SPINDELN – SOM KLIVER UPP!

Nu började situationen kännas ohållbar. Spindeln VAR verkligen läbbig – hur ofarlig den än må vara. Och snabb. Han/hon tog sikte mot Jonas armhåla och började snabbt röra på alla åtta benen. Men istället för att Jonas reptilhjärna tog över (och viftade bort spindeln för att därefter sätta en välriktad klack i ryggslutet på den) så PLOCKADE Jonas försiktigt ”den lille rackaren” och stoppade ner den i burken.

Respekt.

Spindeln släpptes sedan ut i buskarna (vilket rent teoretiskt innebär att han/hon kan dyka upp här i vilken sekund som helst).

Dumt.