Arla strandbesök och allmänt soft liv

Framförhållning är ofta att föredra, dock inte alltid när det gäller barn.

Igår bestämde Jonas och Vilma att på lördag, efter frukosten, skulle vi åka till stranden för att surfa. Gott så. Det är bara det att unga fröken Borglins morgnar startar några timmar före alla andras, så redan vid sexrycket i morse började hon dra i Jonas täcke och utkräva löftet om strandbesöket.

Två timmar senare hade hon fått upp alla till frukostbordet och en dryg timme senare var bilen packad med surfbräder och rullskridskor – Alvin ville absolut inte bada i havet, utan istället pröva sina eBayinköpta rullskridskor.

Strandsejouren innehöll dessutom det sedvanliga sandslottsbyggandet – eller i vårt fall sandkrokodils- och sandbilsbyggandet. Som alltid är det själva kraschandet av verken som är det roliga. Och som alltid innebär det att halva stranden släpas med hem och ger golven en knastrande finish.

Just nu, när klockan närmar sig halv fem på eftermiddagen, sitter jag på terrassen och njuter av eftermiddagssolen. De stora vikdörrarna i vardagsrummet är undanknuffade och barnen har precis kommit upp ur poolen. Kompisarna Jack och Thomas är här så det uppfordrande ”mamma!”-ropen har avklingat till förmån för självgående lek.

Jonas är på en golfbana här i närheten och svingar klubborna tillsammans med några kolleger.

Det är lördag i Sydney.