Veligt och vemodigt

Vår son har en makalös förmåga att inte veta vad han vill. Ena sekunden vill han göra si och andra sekunden vill han göra så. Efter många om och men beslutade han sig i alla fall för att tillsammans med Jack gå på två dagars tennisskola. Vilma tände genast på alla cylindrar och ville även hon följa med.

I går kväll klagade Alvin på lite magont i samband med läggningen. Pedagogen inom mig slog fast att det nog var lite fjärilar i magen inför morgondagens tennis som spökade. Och ja, det visade sig vara rätt. Men visst skuuulle Jack också vara med?!

Vilma var laddad till tusen denna morgon. Tennis, ja det är ju roliga grejer det! Jag hade förvarnat henne om att hon inte skulle hamna i samma grupp som Alvin, men det var inga problem, inte.

Alvin anslöt sig snabbt till Jack och Ellis, och jag såg även några andra bekanta ansikten från skolan. Det var knappt så att han iddes säga hej då till mig när jag gick. Vilma däremot hade skrumpnat ihop lite grann. Den tidigare så roliga tanken på att spela tennis (det som är så urkul med Jonas) kändes inte lika lockande – det syntes.

Mycket riktigt var det en lättad Vilma som sken upp då jag hämtade henne vid tolv. Alvin skulle stanna ytterligare tre timmar. Och spela tennis i morgon, nej det ville hon verkligen inte göra.

Så, nu har jag lovat att sitta parkerad utanför det gröna stängslet och titta på Björn Borg junior i morgon förmiddag – HELA Vilmas pass. Eller hela halva dagen, som Vilma så smart uttryckte det.